Kulturen i Polen har alltid haft en privilegierad ställning, mycket tack vare de långa år (1795-1918) då landet inte existerade som suverän stat. Kulturen, och i synnerhet litteraturen, blev under den preussisk-rysk-österrikiska annekteringen ett skyddsvärn mot försöken att frånta landet dess nationalitet. En liknande situation uppstod efter andra världskriget, då kommuniststyret påtvingade landet det sovjetiska levnadsmönstret.
Kommunismens sammanbrott 1989 medförde att Polen anslöt sig till den västeuropeiska demokratins regelverk. Kulturen blev där en naturlig del och kom att alltmer underställa sig marknadens, inte ideologins, värderingar.
Svårast var de första åren av transformationen, då staten började dra sig undan sin allestädes närvaro på kulturens områden. Staten hade ju dittills inte bara varit ägare till institutionerna och källan till deras finansiering - den styrde censuren och hade inflytande över organisations- och personalfrågor. I dag har kulturen sin egen autonomi.
Liberalism mot konservatism
Men det har uppstått nya och tidigare praktiskt taget okända konfliktområden, präglade av kampen mellan liberalism och konservatism. Friheten efter 1989 samt landets anslutning till Europeiska unionen tydliggjorde uppdelningen mellan ett katolsk-konservativt och ett nyliberalt Polen.
Det förstnämnda representeras symboliskt och bokstavligen av Jaroslaw Kaczynskis högerparti Lag och rättvisa. Det andra av den liberala Medborgarplattformen under ledning av förre premiärministern Donald Tusk (numera ordförande i Europeiska rådet).
Under Medborgarplattformens liberala doktrin rådde öppenhet gentemot olika konstnärliga strömningar. Man månade om avantgardistiska och experimentella strömningar i konkurrensen med masskulturen och den katolskt nationella dominansen. Dessa strömningar stötte på motstånd i de konservativa kretsarna, som ansåg att de förkastade de värden som betraktats som den tusenåriga grunden för polackernas världsåskådning. Traditionens väktare kunde härvidlag räkna med ett starkt stöd från katolska kyrkans ledning.
Katolska korståg
Men ultrakatolikernas protester har inte bara gällt den intellektuella sfären och medierna. Katolicismen tycks än i dag begagna sig av väpnade korståg mot de vantrogna. Sålunda har den polska kulturen under de senaste decennierna av och till skakats av radikala protester från patriotiskt katolska kretsar som har angripit konkreta konstnärer eller deras verk.
Intressant nog har dylika aggressiva protester fått motsatt effekt. År 2000 tog sig en viss högerparlamentariker för att i ett galleri i Poznan slå sönder en skulptur av den italienske konstnären Maurizio Catellan, föreställande påven Johannes Paulus II krossad av en meteorit. Rättssaken angående skadeståndet har pågått i åratal.
År 2001 såldes den reparerade skulpturen på en Christie-auktion för 886 000 dollar. Utan incidenten hade priset varit lägre och Catellan mindre känd.
Då Medborgarplattformen ledde landet 2007-2015 och kulturministerposten innehades av personer som stödde även den upproriska och sökande konsten tillkom ytterligare incidenter som pekade på ett öppet krig mellan patrioter och liberaler. Detta krig inflammerades även av samhällsfrågor som tvisten om provrörsbefruktning, jämlikhetslagar och den så kallade "genusideologi" som väckte katolska kyrkans hat.
Kränkning av Kristus
Under en föreställning på den nationella Stary teater i Krakow 2013 avbröt högerextremister pjäsen för att bevisa att teaterchefen jämte regissören skändat den kristna moralen och krävde deras avskedande. I november samma år iscensattes ett korståg mot en dokumentär kortfilm som visades på Centrum för modern konst i Warszawa (konstnären smekte Kristusfiguren i filmen).
I juni 2014 tvingades direktören för Festivalen Malta i Poznan till följd av hot och protester att ställa in Rodrigo Garcias föreställning "Golgatapicknick" - eftersom den ansågs profanera Kristuspersonen i synnerhet och såra katoliker i allmänhet. Det ledde till protester mot protesten på flera teatrar i Polen, och offentliga läsningar av Garcias pjästext gav den stor spridning.
Valsegern för Lag och rättvisa gör läget betydligt mer hotfullt.
Påstådd porr på Polski
Den hittills senaste bedriften i en rad av skandaler efter maktövertagandet i oktober var tumultet kring teaterföreställningen "Döden och flickan" på Teater Polski i Wroclaw.
Teatern hade nämligen meddelat att föreställningen innehöll pornografiska inslag. Detta framkallade gatudemonstrationer i Wroclaw, och den nytillsatte kulturministern från Lag och rättvisa, som förstås inte hade sett föreställningen, krävde - lyckligtvis förgäves - att premiären skulle ställas in. Följden blev att biljetterna var slutsålda månader i förväg.
Förutom de omnämnda incidenterna råder lugn före stormen. Lag och rättvisa förbereder en kraftig omvälvning på många områden av samhällslivet, och kulturen kommer säkert inte att slippa undan.
Till att börja med ger man sig på de mest sårbara: massmedierna, framför allt radio och television. Man har infört en ny medielag som ställer medierna direkt under det segrande partiet, något som tidigare varit otänkbart.
Kommunistiska förhållanden
Ledningen för de största radio- och tv-stationerna har redan avgått. Man kommer att avskeda samtliga journalister som arbetar där och eventuellt återanställa de som är lojala mot de nya makthavarna. Det som förestår är i många avseenden en återgång till förhållandena under det kommunistiska Polen - ett styre man trodde tillhöra det förflutna.
Lyckligtvis kommer detta svårligen att kunna genomföras. Vi befinner oss nu på en helt annan plats i historien. Det återstår för oss alla att lita till att kulturen - och inte bara den - kommer att överleva.
Som alltid för övrigt.
Tadeusz Nyczek
Översättning Anders Bodegård
Tadeuz Nyczek är teaterman, författare och kulturskribent. Publiceras i Polens viktigaste dagstidning Gazeta Wyborcza, samt den katolska veckotidningen Tygdonik Powszechny. Hans senaste bok, "Vad ska konsten tjäna till?" innehåller intervjuer med författare som Olga Tokarczuk och Adam Zagajewski.