Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Opioidkatastrofen är lika illa som aidsepidemin

Demonstranter samlades i augusti 2019 i Boston inför en stämning mot Purdue Pharma, rörande företagets roll i den pågående drogepidemin. Foto: CHARLES KRUPA / AP TT NYHETSBYRÅN
Jonas Cullberg, ”En amerikansk epidemi”. Foto: Atlas
Jonas Cullberg. Foto: Juanita Escobar

Missbruk av opiumpreparat har utvecklats till en epidemi i USA, med miljontals i beroende och hundratusentals döda som resultat.

Ulrika Kärnborg läser Jonas Cullbergs reportagebok ”En amerikansk epidemi”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ. För några år sedan mötte jag en amerikansk kriminolog som på allvar påstod uppfinnandet av cocktailen är den moderna amerikanska alkoholpolitikens enda konkreta resultat. Den – och den globala knarkhandeln.

Till en början hade jag lite svårt att förstå vad han menade. Ja, jag vet ju vad en cocktail är. Den populära kombinationen av sprit och andra smaksättare tillkom ursprungligen för att dölja finkelsmaken på den alkohol som såldes illegalt under förbudstiden i USA.

The Volstead Act kallades den lagstiftning som från med 1919 förbjöd all sprithaltig dryck i Förenta staterna. Den anses nu i efterhand ha varit ett gigantiskt misslyckande. Istället för att bekämpa missbruk och fattigdom, ledde lagen till ökat fylleri och överfulla fängelser, men framför allt bidrog den till framväxten av de kriminella nätverk som under efterkrigstiden kom att växla över till narkotikasmuggling.

På så vis kan man säga att förbudseran kom att bli startskottet för en professionalisering av maffian. Med den föddes också USA som drognation. 

LSD, kokain och heroin

Idag är USA ett av världens mest knarkberoende länder. I den ytterst efterlängtade reportageboken ”En amerikansk epidemi”, om den hyperaktuella men här i Sverige föga uppmärksammade opioidskandalen, beskriver journalisten Jonas Cullberg hur drogtrender genom historien har påverkat och definierat politiken och kulturlivet i en av världens största ekonomier.

LSD var favoriten under det normupplösande 60-talet, oljekrisens 70-tal präglades av heroinmissbruk och sedan kom yuppieeran med kokain och amfetamin under ett 80-tal då allt gick på högvarv. De senaste åren har fokus i stället legat på psykiska och fysiska smärtlindrare, nämligen olika typer av opiumpreparat. 

Man brukar beräkna startpunkten för opioidepidemin till slutet av 1990-talet, då läkemedelsföretagen Purdue Pharma lanserade opiodpreparatet Oxycontin som en mirakelmedicin mot smärta. Företaget marknadsförde preparatet på ett ytterst aggressivt vis. Bland annat påstod man, helt utan verklighetsgrund, att Oxy, som det kom att kallas, var mindre beroendeframkallande än andra opiumbaserade läkemedel. Mindre nogräknade läkare bearbetades med hjälp av mutor i riktning mot att förskriva Oxycontin till nya patientgrupper som egentligen inte behövde medicinen men som blixtsnabbt blev fast i ett missbruk. 

Inom loppet av ett decennium hade det innovativa Purdue Pharma förvandlat en hel generation tidigare fullt friska amerikaner till fullfjädrade knarkare. När receptbelagda tabletter blev för dyra, tvingades de ut på gatorna för att fixa heroin, och när det inte räckte, gick de över till fentanyl och liknande starka syntetiska opioider. 

80-talets aidsepidemi

Idag, tjugo år efter lanseringen av Oxycontin, räknar man med att 2,6 miljoner amerikaner är beroende av någon form av opioid och att över 400 000 har dött av överdoser. Till en följd av krisen har medellivslängden i USA sjunkit tre år i rad. Det är en nationell tragedi av stora mått, helt jämförbar med 80-talets aidsepidemi.

Varför just i USA? Om ditt val av drog säger något om vilken sorts civilisation du lever i, går det att dra sorgliga slutsatser om dagens amerikanska samhälle. Det utbredda missbruket av opioider tyder på att behovet av smärtlindring är enormt. Särskilt stort tycks det vara i områden som Mellanvästerns rostbälte, West Virginia och andra delar av Appalacherna-regionen samt New England där människor traditionellt haft fysiskt krävande jobb. Det är regioner som drabbats hårt när basnäringar, däribland stora delar av tillverkningsindustrin, gått förlorade, och där den kategori amerikaner, vita, missnöjda och lågutbildade, som nedlåtande brukar gå under epitetet ”Trump-väljare”, bor.

Cullberg har träffat dem under sina reportageresor till lantliga gruvsamhällen, till knarkkommersen på Philadelphias och Baltimores gator och till New Yorks välmående villakvarter. Han tycker sig se ett mönster avteckna sig som efterhand blir allt tydligare. Cullberg ger skickligt en överskådlig bild av opioidkrisens utbredning och konsekvenser för människorna som drabbats av den, men själva analysen är lite tunn. 

Hopplöshet inför framtiden

Själv hade jag till exempel önskat mig några fler fördjupande avsnitt som kopplat ihop reportageavsnitten med aktuell folkhälsoforskning, till exempel kring stress, kost och psykisk hälsa.

För visst är opioidkatastrofen ett symtom på att allt för många människor i dagens postindustriella USA känner en hopplöshet inför framtiden som de försöker lösa genom självmedicinering.

Lika sant är det att epidemin beror på ett misslyckande för ett samhälle där samtliga sociala skyddsnät har havererat. Såväl det amerikanska läkemedelsverket FDA som mot bättre vetande lät Purdue Pharma marknadsföra Oxycontin som mindre beroendeframkallande, som diverse kongressledamöter, senatorer och presidenter, som har känt till vidden av skadorna, är skyldiga till att det gått så långt som det har gjort.

I grunden handlar det om en nation där korruption och maktmissbruk tillåtits bre ut sig, och där medborgarna står alltmer skyddslösa inför överheten – även inför det som brukar kallas Big Pharma. 

Reportage

JONAS CULLBERG

En amerikansk epidemi

Atlas, 234 s.

LÄS MER: Drömmen gick i uppfyllelse – hon blev poet och änka 

 

Ulrika Kärnborg är författare och litteraturkritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Saturnus tecken”.