Operaskolan 2 - 1800-talet

Publicerad
Uppdaterad
Gunilla Brodrej fortsätter med sin spotifierade operaskola. Den här gången: 1800-talet när det var som allra bäst.
I dag fortsätter operaskolan med tips för nyfikna. Verdis triumfkör, Bizets Carmensensualism och Wagners kärleksdöd.  Italienskt, franskt och tyskt. Det ryska spar vi till överkursen.
Storsångarna finns på ett knapptrycks avstånd. Baltsa, Björling, Stemme och Bryn. Här är min subjektiva Spotifylista med opera från 1800-talet med kommentarer till samtliga spår.

1. Ludwig van Beethoven.
Fidelio (1806). Kvartett. ”Mir ist so wunderbar”.
Ludwig, Frick, Crass, Berry. Philharmonia orchestra.

LYSSNA HÄR!

I kvartetten ur Beethovens enda opera flätar han snillrikt samman de olika känslorna hos den olyckligt kära Marzellina, oroligt sökande Leonora (utklädd till en man, Fidelio), den patriarkale fångvaktaren Rocco, och den svartsjuke Jaquino.

2. Gioacchino Rossini. Askungen (1817). ”Siete voi?...”- ”Questo è un nodo avviluppato.”
Larmore, Gimenez, Quilico, Corbelli, Miles. Orchestra of the Royal Opera House.

LYSSNA HÄR!

Vänner av ordning brukar inte vilja tala om underhållning och opera i samma andetag, men detta ÄR underhållning på högsta nivå. Rossini har inspirerat de bästa musikalkompositörer med sina intrikata ensembler. Här råder förvirring i förvecklingskomedin Askungen. 

3. Giuseppe Verdi. Nabucco (1842). Fångarnas kör. ”Va, pensiero, sull'ali dorate.”
Kör och orkester vid Santa Cecilia-akademin i Rom. Carlo Rizzi.

LYSSNA HÄR!

Hebréerna, besegrade och tillfångatagna av babylonierna med Nebukadnessar (Nabucco) i spetsen, inväntar döden på Eufrats strand. Med den här operan fick kören sitt genombrott och uppgradering som självständigt kollektiv med egen roll i dramat.

4. Richard Wagner. Tannhäuser (1845). Uvertyr.
Bayerska radions symfoniorkester. Mariss Jansons.

Tannhäuser får sin frälsning först när han ratar Venus och rumlandet i Venusberget och i stället väljer den kyska Elisabeth. Fast då är det för sent. Det är dock aldrig för sent för Wagner som har satt dag- och nattordningen för vår tids filmmusik.

LYSSNA HÄR!

5. Richard Wagner. Tannhäuser (1845). Pilgrimskören.
Wiener staatsopers kör. Wiener philharmoniker. Herbert von Karajan.

De återvändande pilgrimerna tågar förbi Elisabeth och Wolfram, Tannhäusers närmaste. Själv har han råkat i trassel med Gud i Rom där påven säger att det är lika liten chans att han blir förlåten som att staven han bär ska börja blomma. Vilket den faktiskt gör - men först i sista akten då det är försent för allt.

LYSSNA HÄR!

6. Richard Wagner. Tannhäuser (1845). Sången till aftonstjärnan.
Bryn Terfel. Metropolitanoperans orkester.

Tannhäusers vän, adelsmannen Wolfram, ber en bön till aftonstjärnan om att den ska vaka över den döende Elisabeth.

LYSSSNA HÄR!

 7. Georges Bizet. Pärlfiskarna (1863). Duett. ”Au fond du temple saint... Oui, c´est elle”.
Jussi Björling, Robert Merril.

En legendarisk inspelning med Jussi Björling, den tenor som alltid var det stora idealet för Luciano Pavarotti. Handlingen är mindre legendarisk. De båda männen har lovat varandra att ingen av dem ska uppvakta den flicka som de annars skulle rivalisera om. Nu hyllar de varandra. Snart ska de bli osams.

LYSSNA HÄR!

8. Richard Wagner. Tristan och Isolde (1865). Isoldes kärleksdöd. ”Mild und leise”.
Nina Stemme. Orchestra of the royal opera house.

Birgit Nilsson bestämde att Plácido Domingo skulle få hennes första pris postumt och själv har hon ingen värdigare efterträdare än vår Nina Stemme. Här dör Isolde (Stemme) efter att Tristan (sagde Domingo) har dött i hennes armar. Många har hånat Wagners dödsscener. Det finns absolut ingenting löjligt att hämta här.

LYSSNA HÄR!

9. Giuseppe Verdi. Aida (1871). Kören ”Gloria all’Egitto ad Iside”, och triumfmarschen ur Aida.
New philharmonia orchestra. Chorus of the royal opera house. Riccardo Muti.

Verdi är den sydligare varianten av Wagner. Aida är ett triangeldrama med en berömd march som paraderar rakt igenom i mitten av operan. Detta när den egyptiska härföraren Radamès återvänder från kriget. En annan av hans ambitioner är att imponera på den etiopiska slavinnan Aida. Det tar en ände med förskräckelse eftersom Amnéris inte bara är svartsjuk, hon är också Faraos dotter.

LYSSNA HÄR!

10. Georges Bizet.
Carmen (1875). Carmen. Habanera.
Agnes Baltsa. Berliner philharmoniker.

Den romska tobaksarbetaren Carmen bestämmer över sin egen sexualitet. I en rökpaus utanför fabriken sjunger hon om kärlekens natur medan hon avvisar den ene efter den andre och slutligen kastar sin ros till den som verkar minst intresserad – soldaten don José.

LYSSNA HÄR!

11. Georges Bizet. Carmen (1875). Carmen. Seguidilla.
Agnes Baltsa. José Carreras. Berliner philharmoniker.

En värld har förförts av den här operan och så här förför Carmen don José. Han är hennes fångvaktare sedan hon gripits för misshandel av arbetskamrat. Naturligtvis löser han upp bojorna.

LYSSNA HÄR!

12 a och b. Richard Wagner.
Valkyrian (1876). Förspel till akt 1 och till akt 2 (Valkyrieritten.)

Här har jag inte kunnat välja. Valkyrieritten känner alla till, Valkyriorna som spränger genom luften på väg till Valhall med sina fallna hjältar (har bland annat använts som filmmusik till Apocalypse now). Men först – förspelet till första akten som är så suggestivt och illavarslande att man får hjärtklappning. Mörka stråkar surrar som gigantiska getingsvärmar. Lyssna och inse att Star warsmusiken är en blek vaggvisa i jämförelse. Här får man också en stark teaterkänsla från Bayreuth.

LYSSNA HÄR

13. Jacques Offenbach. Hoffmanns äventyr (1881). Barcarolle.
Joan Sutherland, Huguette Tourangeau. Lausanne pro arte. Orchestre de la suisse romande.

Venedigs Canal Grande. Gondolen med Giulietta färdas längs de lyxiga gallerierna i denna på flera sätt sagolika opera till den tyske författaren och kompositören E T A Hoffmanns ära. Operan tar sin början i en ölkällare där Hoffmann själv underhåller med sina fantastiska berättelser.

LYSSNA HÄR!

14. Richard Wagner.
Parsifal (1882). Förspel.
Netherlands radio philharmonic. Edo de Waart.

Långfredagsdramat Parsifal är späckat med religiösa gåtor, sexuella pusselbitar, symboler och overkliga karaktärer med dunkelt förflutet. Klingsor, den ondskefulle trollkarlen, Parsifal, den storögde ungdomshjälten, Amfortas, med det öppna såret, syndiga Kundry och så blomsterflickorna, de lättsinnigt driftsstyrda. Här kan man börja med att långsamt låta sig svepas in av förspelet.

LYSSNA HÄR!

15. Leo Delibes. Lakmé (1883). Blomsterduetten.
Anna Netrebko. Elina Garanca. Sinfonieorchester Baden Baden.

Franska orientalismer i sin behagfullaste form. Braminens dotter Lakmé (en fransk variant av sanskritnamnet Lakshmi) och hennes tjänarinna plockar blommor. Många är de reklamfilmer som också plockat kunder med denna sockrigt sköna duett.

LYSSNA HÄR!

16. Ruggiero Leoncavallo.
Pajazzo (1892). ”Vesti la giubba... Ridi, Pagliacci”.
Luciano Pavarotti.

Den här operan är inte större än dess exekutörer med Pavarotti i spetsen. Arian är en variant av the show must go on. Canio spelar sin clownroll trots att han är både förtvivlad och rasande, han kommer att sticka kniven i Nedda i sista akten.

LYSSNA HÄR!

17 a och b. Engelbert Humperdinck. Hänsel und Gretel (1893). ”Abends will ich schlafen gehn.” Anne Sofie von Otter. Barbara Bonney. Symphoniorchester des Bayrischen rundfunk.

Engelbert Humperdinck skrev först för sina barn, men när verket visade sig funka på en liten privatteater i Frankfurt byggde han ut det till en helaftonsopera. Hans och Greta ber aftonbön innan de somnar i gräset utanför häxans hus. Genren kan kallas Wagner light.

LYSSNA HÄR!

OCH HÄR!


18. Giacomo Puccini. La Bohème (1897). ”Che gelida manina”.
Jussi Björling. RCA Victor chorus and orchestra.

LYSSNA HÄR!

Det var iskallt på bohemernas vindskontor i Montmartre. Så kall ni är om handen, låt mig värma den i min. När Jussi sjunger vill man springa rakt i famnen på Rodolfo. Vilket Mimi gör och efter ett antal kompolikationer är det också där hon dör, på Puccinihjältinnors vis.

19. Richard Wagner. Götterdämmerung (1874). Siegfrieds sorgmarsch.
Wiener philharmoniker. Wilhelm Furtwängler.

Även om den här operan, Nibelungenringens sista, rent kronologiskt inte avslutar 1800-talet så kan jag inte komma på ett värdigare sätt att avsluta detta sekel som till syvende och sist tillhörde Wagner. Detta är begravningsmarschen. Och Hitler som besudlat Wagner med sin beundran, var inte ens född. Men Wagner bidrog dessvärre till den framväxande antisemitismen som kulminerade i Förintelsens ragnarök.

LYSSNA HÄR!

HÖR HELA SPELLISTAN:

Spellistan i Spotify finns här.
Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag