Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ömtåliga blomblad

Elias Ericson. Foto: Elis Minborg

Gunilla Brodrej om en känslig bilderboksdebut.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

bilderbok

Elias Ericson

Blompojken

Kabusa böcker

Ålder 5+

Foto: Foto: Elias Ericson Jag läser "Blompojken" och undrar var man kan ha sett en sån här liten kille förut. Om någonsin. Inte i bilderbokssammanhang i varje fall. Möjligen som en liten kanin hos Nalle Puh, eller som en flöjtspelande Tootiki i Mumintrollen, en vänlig tjuren Ferdinand, eller en avvikare bland helvita kaniner i Margret Reys "Pricken". Men inte som ett människobarn. Inte i modern tid. Kanske har Blompojken en liten bror i Maria Gripes Elvis Karlsson, det blev aldrig en fotbollsspelare av den grabben. Men inte så här spröd, målad i rosa.

Elias Ericsons möjligen självupplevda bilderbok beskriver en pojke som hamnar utanför för att han mest är snäll och tycker om fina saker som blommor. Visserligen är bilderna av de tuffa grabbgängen med attityd kanske lite väl demoniska i mörk färgskala och ondskefulla grin. Gunna Grähs har ritat liknande retstickor i "Jullan vill vara med" där en flicka går för sig själv och har det motigt i relationen till de andra ungarna på gården, men de fylls ändå med nån sorts värme.

 

Ericsons berättelse rymmer ingen försoning, och sympatierna ligger helt och hållet hos pojken vars enda vän faktiskt verkar vara blommorna. Så grym kan barndomen vara. I den poetiska, nästan småbarnskorta texten hörs ekot från vuxna som slår fast hans karaktärsdrag: "vänlig pojke" eller "inte stor och stark" och från mobbarna som trissar upp med epiteten "blompojken, mespojken, fjollpojken".

Jag kan faktiskt inte säga om "Blompojken" förstärker känslan av utanförskap, om den är bekräftande genom möjligheten till identifikation eller om den bara hjälper läsaren att komma i kontakt med sina känslor. Först och främst är den en present till alla barn som inte kan, behöver eller vill definiera sig själva som pojke eller flicka. Och en snyting till alla dem som inget förstår.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!