Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Omskakande dans i katastrofernas tidevarv

Niklas Ek och ensemblen i Wim Vandekeybus dansverk "Puur". Foto: Carl Thorborg.
Hlín Hjálmarsdóttir och ensemblen i Wim Vandekeybus dansverk "Puur". Foto: Carl Thorborg.

Våld, despotism och kärlek gestaltas i ett dansverk på Kungliga Operan.

Loretto Villalobos tvingas till reflektion under en mångtydig föreställning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | DANS. Det är något som känns väldigt välbekant när jag ser koreografen Wim Vandekeybus "Puur" på Kungliga Operan. Igenkänningen kommer dock inte från det faktum att verket hade premiär redan 2005. Nej, det är snarare så att den fångar upp en tidsanda präglad av naturkatastrofer, krigsskådeplatser och flyktingläger – ett tillstånd som inte var mindre aktuell för drygt 15 år sen än vad det är i dag. Men så tar också "Puur" sin utgångspunkt i den 2000 år gamla berättelsen om Herodes, som efter en profetia om att en ny kung kommer att födas beslutar att låta döda alla nyfödda gossebarn. 

Niklas Ek desinficerar

De associationer som verket väcker spänner alltså mellan mytologi och poetisk realism. Dansarna är inhägnade i en slags bunker i – såvitt man anar – katastrofens efterdyningar. En gammal man (Niklas Ek) sprutar ner kropparna med desinficeringsmedel så att de som blåsta löv lägger sig i en formlös massgrav. 

Manuel Ronda, Ruri Mito, Kenta Kojiri och Ross Martinson i Wim Vandekeybus dansverk "Puur". Foto: Carl Thorborg.

Detta blir som ett ledmotiv för "Puur" – att genom dansen upptäcka nya former för läckert gestaltat våld. Männen härskar och kvinnorna föder barn som de sedan kväver.  

 

LÄS MER – Margareta Sörenson ser Myriader av världar på Kungliga Operan

 

De talade partierna blir som ett övergångsmedium för de videoprojektioner som med grynig Super åtta-inspirerad estetik blir till en dokumentär kvarleva från en svårdefinierbar tidpunkt. Tortyr, slagsmål – till och med moderskärlek – skildras på ett sätt som med David Eugène Edwards folkrockmusik och Fausto Romitellis dissonanta stråkar och distade elgitarr inspirerar till reflektioner kring despotism, dominans och kärlek.

Ingenting tillrättalagt

Efter två timmar är jag inte ens säker på vad jag har sett. Dans? Fysisk teater? Poesi? En expressionistisk konstfilm? Det finns ingenting tillrättalagt hos Vandekeybus multimediala allkonstverk, som är ett ganska krävande stycke bestående av rörelse, ljud och bild. Det skildrade våldet passerar aldrig gränsen för det provokativa. Det vi får se är en omskakande uppmaning till medmänsklighet där det stilfulla och metaforiska uttrycket förstärker det angelägna.

 

DANS

Puur

Regi, koreografi och scenografi Wim Vandekeybus

Musik David Eugène Edwards & Fausto Romitelli

Kungliga Operan

Speltid 1.50 t.

 

Loretto Villalobos är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Loretto Villalobos ser Birgit-almanackan på SVT

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!