I sin återkomst som krönikör i tidningen Metro skriver Johan Staël von Holstein om planerna på att bygga om en galleria vid Stureplan i Stockholm (1/6). Jag har ingen direkt uppfattning i just den frågan, men i de argument han lägger fram är det slående hur långt ifrån människors verklighet Staël von Holstein befinner sig.
Han skriver att "alla svenskar som besöker storstaden" samlas kring Stureplan. Verkligen?
För de flesta av oss som inte bor i Stockholm är det på gott och ont Sergels torg som är själva bilden av huvudstaden. Hjärtat. Fråga vem som helst i Luleå, Molkom eller Lidköping.
Men Staël von Holstein ger bilden av att alla hänger vid hans favoritvattenhål, oberoende av bakgrund eller samhällsklass. Och visst, alla som tar sig dit får förstås betala lika mycket för lunchen (hutlöst dyrt jämfört med de flesta andra platser i Sverige) och ölen (samma sak där).
LÄS MER - Elin Grelsson Almestad: Det finns inget enkelt med livet på landet
Håller "medelsvensson" borta
Priset på saker är säkert inte någon stor fråga för en person som tjänade sina miljoner under IT-boomens dagar, men för de flesta andra av oss är det rätt avgörande. Och det är väl dessutom exakt så de som rör sig i de kvarteren vill ha det? Priset ger exklusivitet. Priset håller "medelsvensson” borta.
Det mest avgörande klavertrampet är ändå bilden av att Stureplan skulle vara "Sveriges hjärta". På grund av den sociala sammansättningen är Stureplan en liten, exklusiv klubb, som dessutom är påfallande mer etniskt ”svensk”, det vill säga vit, än de flesta andra platser i Sverige.
Under många år, fram till i våras, bodde jag i Flen. En liten stad med omkring 6000 invånare. Det var länge en utflyttningsort. Befolkningen minskade i takt med att industrierna försvann. När jag flyttade dit var de tomma lägenheterna så många att hyreshus fick rivas. Affärerna i centrum lade ner en efter en.
LÄS MER - Sven Olov Karlsson: Min barndoms by var värre en no go-zon
Socialkontoret går på knäna
Under de senaste åren har befolkningen börjat öka igen. Invandringen har löst den saken. Nu byggs det som aldrig förr. Antalet affärer och småföretag har börjat öka. Men problemen är förstås många. Arbetslösheten är hög. Resultaten i skolan har sjunkit. Socialkontoret går på knäna.
Men ändå. Är det inte just detta som är det nya Sveriges hjärta? Den gamla industriorten som får nytt liv. Ett samhälle som fylls med ett nytt innehåll, som börjar från botten och sakta arbetar sig uppåt. Och en lunch kostar 75 kronor.
Mitt nya hem i Eskilstuna är lite på samma sätt. Området heter Nyfors. ”Det är på väg upp”, säger alla jag träffar. Och runt mig myllrar det av olika sociala grupper, hudfärger och personlighetstyper.
Så, Johan Staël von Holstein, och alla ni andra kring Stureplan: Om ni vill känna pulsen från det nya landets hjärta, lämna kontokortsparadiset.
Om ni vill se Sverige födas, flytta till Flen.
Jesper Bengtsson
Jesper Bengtsson är journalist och författare.