Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Om deckarbubblan brister finns annat

David Lagercrantz.Foto: Magnus Liam Karlsson
<p>Den nya boken.</p>Foto: Fredrik Sandberg/TT
Stieg Larsson.

Ida Ölmedal undrar vad Millenniumhysterin säger om bokbranschens framtid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Inte visste Eva Gedin att hon hade miljardpapper i sin hand, när de plockats fram ur den där plastkassen som Robert Aschberg hade skickat över till Norstedts våren 2004. Piratförlaget hade sagt nej. Stieg Larsson var själv tveksam, sägs det, det var därför som hans kompis skickade över manuset.

Det är värt att tänka på i dag, när David Lagercrantz fortsättning på trilogin släpps i 25 länder under en bevakning som för tankarna till ett prinsbröllop.

I tidningar och tv beskrivs lanseringen som bokbranschens räddning. En förhoppning om att bred litteratur ska kunna fortsätta finansiera smal i en tid då bokhandlar får ta efter pojkbanden och hota med nedläggning för att locka tillbaka fansen.

Ändå låter det hela lite som Svensk filmindustris besvärjelse att uppföljaren till "Så som i himmelen" ska rädda svensk bio: ett framtidshopp med klang från millennieskiftet.

 

Stieg Larssons trilogi har beskrivits som peaken för det svenska deckarundret. Ungefär då började man skönja konturerna av en bubbla: Floppen "Strindbergs stjärna" 2010 blev symbolen för hur de väl tilltagna förskotten och de snabba utlandslanseringarna inte stämde överens med försäljningen.

Och då är frågan, vad har vi odlat fram under tiden? Om man verkligen vill paja dagens fest kan man se Norstedts lansering som ett illustrativt exempel på hur förlagen lägger sina risker i etablerade bestsellers.

 

I ett intressant reportage i Sydsvenskan tidigare i år uttryckte Författarförbundet det som att midlisten, författarskap som är stabila men inte generar några storvinster, är "utrotningshotad". Det stora flertalet författare har fått lägre inkomster, medan ett fåtal tjänar allt mer.

Det är förstås ingenting man kan lasta Millennium-ivrarna för, men hajpen illustrerar vilka säljmekanismer som gör de ännu oetablerade mindre attraktiva. Som vikten av ett säljande författarnamn, och hur författarporträtt kan bli viktigare för försäljningen än kritiken.

I det ljuset blir det ännu mer känsligt att Norstedts valt att inte låta journalister läsa och förhålla sig kritiskt till bokens innehåll i förväg.

Men framför allt väcker det tacksamhet mot de förläggare som, trots svåra tider, satsar på det nya och okända. När den svenska deckarbubblan till slut sjunker ihop, är det de som avgör vad vi har kvar.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommenatera våra artiklar.