Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ojämställningar

Lady Macbeth
Foto: Mats Bäcker

Gunilla Brodrej genusanalyserar operarepertoaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Han vänder Katerina ifrån sig, trycker henne mot kylskåpets baksida, drar ner gylfen och börjar stöta. Kylskåpsdörren åker upp. Ett mjölkpaket ramlar och den vita vätskan rinner ut. Hon njuter ofantligt. Gubben bredvid mig skrattar.

Jag har en mängd liknande scener i bakhuvudet och de kommer inte från Canal Plus. I bland önskar jag att jag hade skrivit ner dem. Operaporr är ungefär lika lite jämställd som den sexualfrustrerade operatematiken under romantiken. De vulgära scenerna med det manliga könsorganet i fokus må vara regissörernas sätt att utmana publiken, men tyvärr tråkar de ut mig. Det är inte ens upphetsande. Jag vet inte hur många sopraner som lättjefullt torkat av munnen med underarmen efter att ha sugit av nån baryton.

Inte allt är dåligt, men de flesta operaregissörer är män. Och de flesta operakritiker är män. Även enmansutredaren av nationalscensuppdraget är en och hans 39-sidiga dokument nämner inte ens ordet genus. Till och med barnteatern är mer genusmedveten än operan. Tack och lov.


FOTNOT. I kväll medverkar Gunilla Brodrej i ett samtal kring genus ”Scensamtal i tal och musik” på Moment:teater i Gubbängen utanför Stockholm.