Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Oförebildtlig

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ur spår. Carl Bildts förmögenhet är ekonomisk, inte politisk. Här på väg ut i världen 1998.

Carl Bildt

möttes av ett unisont jubel, även från vänsterkanten, när statsminister Reinfeldt presenterade landets nya utrikesminister. En enad ledarskribentkår konstaterade att valet av Bildt var klokt med tanke på hans framgångsrika arbete på Balkan och enorma internationella kontaktnät. När Margaret Thatcher på våren 1993 krävde att västvärlden med vapen skulle förhindra serbiska artilleriet att mörda civila var Carl Bildt en av många som hånade henne. Inget skulle bli bättre om man bombar mera menade Bildt, och hamnade i ledet av europeiska regeringschefer som förhindrade ett tidigt Natoingripande i Bosnien. Tusentals människor fick sätta livet till. Srebrenica hade kunnats förhindras om många med Bildt hade förstått allvaret i situationen. Nato fick städa undan efter FN och EU. Bland andra The New York Times har kritiserat Bildt för en kraftlös och ibland nonchalant i attityd gentemot de bevis och tecken som pekade mot massakern i Srebrenica, där över 8 000 människor mördades.

Kritiker påpekade

att det var problematiskt att Carl Bildt försökte sköta sitt åtagande i Bosnien-Herzegovina samtidigt som han satt i opposition i Sverige. Det har påpekats att Bildt var "farligt okunnig" (läs Tom Warricks, representant för Coalition for international Justice, svar på Bildts artikel i The New York Times den 21 december 1995) om det egna uppdraget och dess befogenheter som FN:s utsände. Fredsmäklandet på Balkan som Bildt var inblandad i kan med facit i hand inte ses som framgångsrikt. Samma dag som Bildt blev utnämnd till utrikesminister lämnade han styrelsen för bland annat Lundin Petroleum och Vostok Nafta. Carl Bildt har 15 000 optioner i Vostok Nafta, som med dagens aktiekurs är värda 5 miljoner kronor, och 6 000 aktier i Lundin Petroleum (som bildades 2001 genom att man splittrade upp Lundin Oil).

Lundin Oil

och senare Lundin Petroleum har en mycket smutsig historia i bland annat Sydafrika under apartheidtiden och i krisernas Sudan. I Christian Aids rapport The scorched earth: Oil and war in Sudan berättar ögonvittnen att byar längs Lundin Oils väg har bombats av attackhelikoptrar och bränts ner. Människor har dödats eller fördrivits från sina hem. Amnesty och FN rapporterar om en markant ökning av antalet internflyktingar från området. Många människorättsorganisationer i Sverige och utomlands har utryckt stark kritik mot Lundin Oils affärer. Det var inget som hindrade Carl Bildt att för bolagets räkning åkte till bland annat Libyen för att företräda oljebolaget. Engagemanget fortsatte sedan i Lundin Petroleum som också de bedriver verksamhet i Sudan. Oljan är den största inkomstkällan för den sudanesiska regimen som mångdubblat sitt försvar med hjälp av pengarna. Människor mördas, våldtas och tvångsevakueras för att underlätta oljeindustrins arbete. Bildt har fram till den 6 oktober agerat målvakt åt Lundins som säkert glatts åt att kunna visa upp en svensk statsman i styrelsen, en närvaro som givit de smutsiga affärerna ett skimmer av moralisk legitimitet. Nu är Carl Bildt Sveriges utrikesminister.

Han har använt

sin politiska erfarenhet och sitt kontaktnät för att kunna skapa sig en förmögenhet, samtidigt som mänskliga rättigheter kränkts och tusentals människor bragts om livet. Med sin inblandning i företag som gång på gång kritiserats för övergrepp mot lokalbefolkningar och som har haft ekonomiska relationer med totalitära regimer, är Bildt inte lämpad att företräda Sverige i världen.