Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oemotståndligt kaos i Malin Axelssons debut

Malin Axelsson. Foto: Sara Mac Key
"Anropa".

Malin Axelsson är också konstnärlig ledare för Radioteatern.

Martina Montelius läser författaren Malin Axelssons debut "Anropa".

En bok som hon har väntat på i 20 år.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

MALIN AXELSSON

Anropa

Albert Bonniers, 237 s.

Föreställ dig att Ester Nilsson uppstiger ur fiktionen, och att James Joyce återvänder från dödsriket. Ester och James möts och avlar ett barn. På ultraljudsskärmen ser vi inte ett vanligt foster, utan dramatikern Malin Axelssons debutroman “Anropa", med sidor vågiga av ättiksblandat fostervatten.

Ty det är ur en sorgens och smärtans livmoder verket nu är framkalvat. Jag tror att jag har väntat på den här boken i minst 20 år:

En svensk debutant som gör störtvackert totalkaos av språket, men som samtidigt bygger en riktig roman. Som utan att blinka låter sin protagonist spikas upp på den amorösa kärlekens onda, förkättrade kors, men som samtidigt håller tanken glasklar och utsätter känslorna för kritik så befogad att "Uppdrag granskning"-redaktionen borde vrida sig i avundsplågor. Som sjunger falskt och helt sant inifrån läsarens egen arma hjärna tills det inte går att skilja på boken och mig själv.

Språk som ger gapskratt

Den här texten exponerar lidandet och ensamheten med ett språk som genererar överrumplande gapskratt utan att för ett ögonblick skydda läsaren mot det fasansfulla. Skrattet är den räddningslöst förlorades skratt, som vore läsaren jagad av en yrkesmördare, pengarna borta och alla flyktvägar igenbommade. Huvudpersonen är förstås författare, inhyst på hotell, i färd med att skriva en text, men ansatt av en kedjerökande apa som ska ha med henne ut på nattklubb med resten av apgänget.

Kan författare säga nej till saker? Det kan de inte. Särskilt inte författare som blivit dumpade till förmån för nagelsaxansade oskuldsidioter som heter Maria. Livet är så vedervärdigt, och den som lider av språkligt begåvningsöverskott kan inte ens klyschljuga bort den skärande dissonansen mellan rim och reson, barmhärighet, kärlek - och verkligheten.

Samtidigt måste författaren skriva, "och mitt hjärta är fastspikat i kroppen och DÖRRARNA STÄNGS", skriver hon, aporna skriker oavlåtligen i varje hennes öron och samtidigt måste hon skriva, det är fan inte klokt. Det minsta vi kan göra är att läsa.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!