Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ny entré till Norén

Foto: Beatrice Lundborg

Kaj Schueler ser Lars Noréns verk från ett annat håll.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

fakta

SAKPROSA

ULF OLSSON | Språkmaskinen: Om Lars Noréns författarskap | Glänta, 176 s.

Lars Norén kan som få drabba och provocera, irritera och beröra. Hans ord kan öppna dörrar till okända rum lika väl som bygga murar mellan människor. I poesin som i dramatiken söker han sig ofta till en tätbefolkad underjord och avlyssnar de utstötta, söndrade, sjuka och förnedrade för att då och då svinga sig upp bland borgare, kulturelit och livskrisande medelklass. Han ger röst åt mänsklig skröplighet såväl som fåfänga. Inte sällan med humor.

Det är i år 50 år sedan poeten och dramatikern Lars Norén debuterade med diktsamlingen "Syrener, snö". Otaliga diktsamlingar, några romaner och en uppsjö av pjäser senare räknas han till en av de främsta samtidsförfattarna. Och som sådan har han onekligen smidigt läst av tidens alla skiftningar och motsägelser.

De flesta av oss har antagligen en benägenhet att läsa Norén ur ett psykologiskt och biografiskt perspektiv. Så inte litteraturprofessorn Ulf Olsson som i en ny studie "Språkmaskinen: Om Lars Noréns författarskap" försöker peka på andra möjliga ingångar till hans verk. För att genomföra det söker han sig genom hela författarskapet, 60-talets diktsamlingar, med betoningen på "Inledning nr: 2 till schizz", "Encyklopedi", och "Stupor", romanerna "Biskötarna" och "I den underjordiska himlen" till pjäserna och "En dramatikers dagbok".

 

Det är ingen tjock bok men dess sidor är laddade i en litteraturvetenskaplig och teoretisk anda som kräver läsarens uppmärksamhet. Gott och väl, för även om somligt går denne läsare förbi så är essäerna perspektivvidgande. Mönster blir tydligare och texternas intensitet grundligt belyst.

Karl Marx. Foto: Foto: OKF Olsson försöker i åtta fristående essäer skildra olika aspekter på Noréns författarskap där tyngdpunkten ligger på en samhällelig och politisk kontext. Han visar hur språket, orden och texten växer ur författarens närvaro i samhället, hur han "nedtecknar de språk som rusar genom kroppen". Med hänvisning till Marx och Adorno placerar han Norén i ett senkapitalistiskt sammanhang där mänskliga relationer förtingligas men där konsumtion även skapar glädjerus. I författarskapet framträder samhället, skriver Olsson, "som en absolut, allomfattande apparat, osynlig men hela tiden påtaglig.

 

Dess närvaro tar fysisk gestalt i sextiotalstexternas paniska form, deras hallucinatoriska språkmassor, i dramatikens replikfördelande maktkamper, men också i sjuttiotalspoesins mer resignerade tonfall, där maktens spel med oss hela tiden registreras".

Född i slutet av andra världskriget möttes den unge Norén, liksom många i hans författargeneration, av våldsbilderna från kriget och Förintelsen. Detta ultimata våld finns i det språk som författaren om och om igen gör uppror mot, i form och innehåll. 60-talsdikterna är, som Olsson påpekar, hallucinatoriska och uppbrutna - våld, psykisk sjukdom, droger och övervakning invaderar språket. Om man så vill kan man se Norén som en språkpolitisk aktivist, vilket också gäller senare om dramatikern Norén, som med en unik effektivitet visar hur språket "förslavar oss". Men också hur språket, i likhet med varumärkesfetischismen, används som markörer för över- och underläge, för inbjudan i en gemenskap och utstötning.

 

Det är befriande att läsa Ulf Olssons essäer som så entydigt baseras på författartexten. Jag skulle dock ibland önskat ett lättare och friare handlag med referenser och teorier - de finns, men måste de synas? De tynger texten. Hur det än är med den saken så blir min läsning av Norén härefter inte riktigt densamma.

 

Kaj Schueler

kulturen@expressen.se

 

Ulf Olsson är medarbetare på Expressen Kultur. Boken recenseras därför av Kaj Schueler, kritiker och tidigare kulturchef på Svenska Dagbladet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!