Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu har terrorn nått Europas hjärta

Österrikisk polis bevakade Wien efter dådet igår.Foto: CHRISTIAN BRUNA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Carl Henrik Fredriksson.Foto: Pressbild

Carl Henrik Fredriksson om terrordådet i Wien.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Att 2000-talets terror till slut har nått Wien borde inte komma som en överraskning för någon. Måndagskvällens attack är historia och akut samtid på en och samma gång. Som så ofta i den här staden.

Det Osmanska rikets belägring av den österrikiska huvudstaden, som avslutades med Slaget vid Wien 1683, är en stående referens också för vår tids politiska och religiösa krigare – på båda sidor i kulturkampen. Terroristen Anders Behring Breivik kallade till exempel 1683 för Västeuropas ”Independence day” i sitt ökända manifest och det var på sajten ”Gates of Vienna” som han radikaliserades. För den politiska islamismens soldater, å andra sidan, betecknar Wien ett smärtsamt nederlag, en smälek svår att glömma.

Wiens symboliska kraft är alltså stor – och omstridd. Ändå kom gårdagens attack som en chock. Det är flera decennier sedan terrorismen senast härjade här. Men då gjorde den det desto oftare. 1975 tog sex medlemmar i ”den arabiska revolutionen” spårvagnen längs paradgatan Ringstrasse till OPEC:s huvudkontor. Under ledning av Ilch Ramírez Sánchez – alias Carlos, Schakalen – tog de oljeländernas ministrar som gisslan och krävde stöd för den palestinska saken och att inget arabiskt land skulle erkänna staten Israel. Tre människor dog i aktionen.

Några år senare, i augusti 1981, trängde två tungt beväpnade palestinska män in i synagogan på Seitenstettengasse i Wiens innerstad, just den plats där måndagens attackserie startade. Då, för nästan 40 år sedan, dog två människor och 21 skadades, många av dem svårt.

Det kallas Bermudatriangeln: den som ger sig in där riskerar att aldrig komma ut igen.

Men sedan 1980-talets terrorvåg har det varit rätt lugnt i Wien och Österrike har undgått de senaste decenniernas islamistiska våld. Landet har ett helt annat kolonialt förflutet än Frankrike eller Storbritannien och som neutral stat har alprepubliken betraktats som obetydlig och harmlös i de geopolitiska striderna.

Men de senaste årens lugn var – så verkar det nu – förrädiskt. En kort respit. För dem som vill göra tillvaron till en kamp mellan kulturer, en kamp som förs på liv och död, passar Wien alltför bra in i ett uråldrigt schema. Då är det 1683 igen.

När jihadister nu påstår att Österrike fått betala för sitt stöd till en USA-ledd korsfararkoalition mot IS fogar det in sig i denna slitna världsbild.  

Om 1980-talets wienska terrorism var antisemitisk tycks målet för attackerna 2020 mer diffust, bredare. Synagogan på Seitenstettengasse ligger i ett av Wiens stökigaste nöjeskvarter, där törstiga turister och wienare brukar vingla tillsammans mellan barer och nattklubbar. Det kallas Bermudatriangeln: den som ger sig in där riskerar att aldrig komma ut igen.

Liksom förment blasfemiska karikatyrer är det där sjabbiga nattlivet en del av det öppna samhället – och därför det slutna, monolitiska samhällets fiende. Det är det de vill döda. Nu.

 

Av Carl Henrik Fredriksson

Carl Henrik Fredriksson är publicist verksam i Wien och programdirektör för Debates on Europe.