Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu handlar kulturkriget om sexualiserade småflickor

Bild på några av flickorna i ”Snyggingar”.Foto: Netflix
Foto: PRIVAT

”Snyggingar”, en fransk film om sexualiserade elvaåringar som sänds på Netflix, har väckt en hätsk debatt.

Charlotte Wiberg undersöker vallgraven mellan kritikerna och den uppretade publiken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Inget provocerar och skapar så många kortslutningar som temat barn och sex. För fem år sedan rasades det när pseudonymen Mr Cool lade upp låten ”Knulla barn” på Spotify och han blev som det heter i dag cancelled. En retorikexpert var en av de som ledde det inte smakfulla drevet. När jag till slut, färgad av debatten, vågade lyssna på låten kände jag mig lurad. Pedofili? Ja, på samma sätt som Grotesco är homofober när de sjunger att allt är bögarnas fel.

Nu är det franska filmen ”Snyggingar”, en film om flickor i elvaårsåldern som börjar dansa med sexuella poser, som det rasas om. Kritiken tycktes först mest handla om Netflix spekulativa sätt att marknadsföra filmen, men efter premiären har ilskan bara vuxit. Ett upplysande samtal förs i publikationen Vox där den bisarra situationen i USA beskrivs.

Det går inte att skildra sexualiseringen av kvinnor och flickor utan att visa den.

Men den inskränker sig inte till USA. Kritiker som gillar filmen attackeras internationellt. Brittiska Matt Robey överöses av hat på Twitter. ”Förhoppningsvis kommer pedofiler att bli synonymt med Matt Robey så att den som kollar upp honom kommer att hitta allt det här”, skriver en. Richard Brody på The New Yorker får veta att han inte borde få befinna sig i närheten av barn.

Det finns en vallgrav mellan filmkritikerna, som tenderar att uppskatta ”Snyggingar”, och uppretad publik. För de allra flesta åskådare sticker diskrepansen mellan de barnsliga kropparna och deras gester i ögonen. Det är meningen. Det går inte att skildra sexualiseringen av kvinnor och flickor utan att visa den. (Skulle den inte visas på bild skulle den för övrigt synas för åskådarens inre öga, och då kanske i än värre former.) Men ett slags fundamentalistisk impuls – du skall icke visa! – verkar ta över för många. 

Filmen har också kommit att ingå i det kulturkrig som förs tämligen fullskaligt över Atlanten. På sidan Rotten Tomatoes (jo, den är seriös) mäts internationella kritiker- och publikreaktioner, och ”Cuties”, som den engelska titeln är, har till 89 procent positiva recensioner av kritiker, men – endast 3 procent från publikens sida. Är det en orkestrerad attack?

https://twitter.com/FrejeFrilans/status/1305443636264538112

I Sverige har hittills inte många tagit upp den, och kritiker som uttalat sig har varit positiva, förutom Feministiskt Perspektivs skribent. Men så läser jag kommentarerna under recensionen på sajten Moviezine. Alla är arga och mest arg är den som skriver att: ”(s)kribenten och moviezine är en del av den urspårade Vänsterliberala woke falangen”. Kulturkriget är mindre här. Men det finns.

 

Av Charlotte Wiberg
Charlotte Wiberg är filmskribent.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter därute oavsett kön. 

https://embed.radioplay.io/?id=72195&country_iso=se