Nu bombar Putin de judiska gravfälten

KULTUR. Det har skrivits många dikter om Babij Jar, men aldrig något som kan liknas vid den märkliga dialog som nyligen utspelade sig i president Volodymyr Zelenskyjs bunker i Kiev.

– Herr president, säger stabschefen. Jag vill informera er om att de nu bombar Babij Jar. 

– Babij Jar? Monumentet? Nu? 

– Ja, nu. 

– ”Det är Ryssland.” Zelenskyj gör därefter en uppgiven gest och konstaterar cyniskt ”gratulerar”.

Strax efter att president Zelenskyj fick information om att ryska bomber fallit över minnesplatsen i Babij Jar vände han sig direkt till den internationella judenheten om att kraftfullt och resolut fördöma den ryska attacken: ”Ser ni inte vad som händer? Det är väldigt viktigt att ni i denna stund, judar runtom i världen, inte är tysta. Nazismen närdes i tystnad.”

Jag kände mig träffad. Världen teg när mina morföräldrar (båda födda i västra Ukraina) mördades i skogarna i Belarus under Förintelsen. Ska jag då tiga om Rysslands militära invasion av Ukraina, om Putins brutala övergrepp på den ukrainska civilbefolkningen eller de bomber som nu faller på judiska gravfält och minnesplatser? 

Tystnaden dominerade också under alla de år som Sovjetunionen styrde över de tusentals massgravar som de tyska nazisterna lämnade efter sig när de retirerat från Ukraina och andra områden. Babij Jar, där drygt 30 000 ukrainska judar mördades i september 1941, var en av dem. Totalt ska omkring 100 000 människor ligga begravda i denna massgrav. Under flera decennier var det förbjudet att ens besöka platsen som täcktes av ogräs och snårskog. Den var en av många så kallade Zaprestionnaja zona, förbjudna zoner. 

1961 bröt den vid unge ryske poeten Jevgenij Jevtusjenko tystnaden med sin dikt ”Babij Jar”. Den var samtidigt en kritik mot den då rådande antisemitismen, liksom osynliggörandet av den judiska katastrofen:

 ”Det finns inget monument över Babij Jar…/Det flyter inte något judiskt i blod i mina ådror/men hatad med glödande passion/av antisemiterna som vore jag en jude/kallar jag mig ryss”.

Hans morfar kämpade i Röda armen mot nazismen och flera av hans släktingar stupade eller mördades av nazisterna.

Dikten, som gav eko ut i världen, blev genast stämplad i Kreml som ”anti-sovjetisk”. Regeringschef Nikita Chrusjtjov lär ha yttrat att ”dikten hör inte hemma här”. Även i ryska massmedier restes kritik mot att Jevtusjenko hade låtit den judiska katastrofen överskugga det ryska folkets hjältemodiga kamp mot och seger över de nazistiska inkräktarna. I ”Rysslands historia” (2017) förklarar historikern Kristian Gerner att det specifika omnämnandet av just judar i dikten uppfattades stå i strid med den legitimeringsgrund för sovjetsamhället som vilade på löftet om att alla medborgare var likar. Det löftet var sedan länge brutet. I Sovjetunionen fanns det ingen plats för judiskt liv eller minne. Den judiska minoriteten historia skulle uppgå i den ansiktslösa massans öde.

Den statliga sovjetiska turistbyrån Intourist, som var underställd KGB, fortsatte länge att hävda att det ”inte finns något att se” i Babij Jar, eller att vägen dit var ”oframkomlig”. 

Det var vad den svenska korrespondenten i Moskva, Lars Bringert, fick höra när han i maj 1966 bestämde sig för att ta sig fram på egen hand. I ett fotoreportage (DN 8/5 1966) jämförde han den blomsterprydda monumentala okända soldatens grav i Kiev med den tomma gräsbeklädda ravinen i Babij Jar – där ”vildgräset skriar… alla skriar ljudlöst”

Babij Jar fortsatte att ömma som en varböld fram till Sovjetunionens kollaps och Ukrainas självständighet 1991. Då restes ett minnesmonument för Förintelsens offer och sedan dess hålls varje år återkommande minnesceremonier. För president Zelenskyj har Babij Jar alltid haft en stor reell och symbolisk betydelse för synen på Ukrainas demokrati och suveränitet. Hans morfar kämpade i Röda armen mot nazismen och flera av hans släktingar stupade eller mördades av nazisterna. Som jude, ukrainare och demokrat är dessa identiteter oskiljaktiga för Zelenskyj.  

”Varje normal människa som känner till historien om Babij Jar förstår att den är en speciell plats för Kiev, en speciell plats för Europa”, förklarar Zelensky samma dag som han fått information om det ryska raketanfallet. Sedan vände han sig direkt till Putin: ”Vem tror du att du är som gör denna plats till måltavla för missiler?

I sitt tal innan strax innan invasionen av Ukraina hävdade Putin att landet måste ”avnazifieras”. Det lät absurt och många tolkade det som ett uttryck för Putins bisarra föreställningsvärld. I själva verket följer Putin en lång tradition från Kreml att peka ut sina motståndare – i detta fall det demokratiska Ukraina – som antiryska fascister och nazister. 

Så kan den ryska propagandan legitimera vilka brott som helst. Också bombningar av judiska minnesplatser.

Av Ingrid Lomfors

Ingrid Lomfors är historiker som främst forskat om judisk historia, svensk flyktingpolitik och Förintelsen.

MEDIEPODD. Rysslandskorren Anna-Lena Laurén om vad som händer och kan hända i Ryssland. Karin Olsson och Magnus Alselind diskuterar Ulf Lundells SVT-kritik. Christian Holmén berättar om en historisk bevakning för de utsända i Ukraina.