Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nostalgiska noter på Musikfamiljens platta

Musikfamiljen. Foto: Viktor Gårdsäter

Hanna Höglund lyssnar på Musikfamiljens senaste skiva, och hör en vuxenplatta klädd i barnkostym.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

Hoob records

Ålder 2+

Supergruppen Musikfamiljen med jazzsångerskan Lina Nyberg i täten har gjort en barnskiva fylld av melodier som hakar fast direkt, i alla fall om man är hyfsat van folkjazzlyssnare. Men även om jag tycker att det här bandet (med Lisa Rydberg, fiol, David Stackenäs, gitarr, Josef Kallerdahl, bas, Elin Larsson, saxofon och Rafael Sida, slagverk, omedelbart borde få åka på turné till samtliga förskolor är det en kluven historia.

För detta är ännu en alternativ barnplatta - alternativ i meningen "inte från Melodifestivalen" - med nostalgisk 1970-talsfärg. Det är som att musikerna hela tiden vill tillbaka till "Kalles klätterträd" men det har ju faktiskt hänt saker musikaliskt sedan dess.

Och även Nybergs texter har sina problem trots samtidsmarkörer som föräldrar med näsan i mobiltelefonen.

Snabbt landar man nämligen i barnlyriska klyschor om att dansa när det regnar, lyssna på billjud och att ha läskiga monster under sängen. Det är texter för barn så som vuxna tänker sig barn. En romantisk föreställning om en separat och "sannare" barnvärld vid sidan av den vuxna.

"En bra platta"

Jag får samma känsla som när jag var barn och det var någon högtid på skolan och det kom vuxna gäster och läste dikter som hyllade det fantasifulla barnet - en lätt krypande känsla utefter ryggraden. Själva befann vi ju oss i en helt annan, råare verklighet.

Men det är svårt att skriva barnorienterade texter och nu är jag själv vuxen, går i gång på det programmusikaliska i Musikfamiljen-låten "Gungan" där hela omkvädet gungar så det hisnar i magen, njuter av Rafael Sidas magiska hang drum-spel i "Natten" och låter "Sovasången" vagga både mig och lilla sonen till ro.

Nybergs röst är befriande prillig, det finns lite av proggrockig operadiva med ymnigt vibrato bakom jazzfasaden vilket låter märkligt när man försöker beskriva det, men klingar helt logiskt.

Så det här är en bra platta, det är inget snack om saken. Men den hade inte behövt sin trånga barnkostym.

FOTNOT. Lyssna på "Gungan" på musikfamiljen.nu.

 

Följ Expressen Kultur på facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!