Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Norrlands gruvor är som slukhål för själen

NYA NORRLAND. "Sanningslandet" av är ett av Erik Holmstedts foton från Malmberget som visas i "Samhällsmaskinen" på Malmö konstmuseum.Foto: Erik Holmstedt
Moderna museet i Malmö.Foto: Sara Strandlund
Ylva Westerlund, "Skymning".

Charlotte Wiberg ser utställningen "Samhällsmaskinen" om gruvschakt och maskiner på Malmö konstmuseum.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

Samhällsmaskinen

Malmö konstmuseum

Till 15/1

I Malmö fanns under 90-talet en liten grupp futurister som menade att endast miljonprogrammens arkitektur hörde hemma i ett modernt samhälle. De lyssnade på hård synth och satte upp affischer som manade till solidaritet med "Ordförande Gonzalo" eller Abimael Guzmán, ledare för den peruanska maoistiska terrorrörelsen Sendero Luminoso.

Jag tänker på dem när jag ser Pär Thörns bidrag till utställningen "Samhällsmaskinen" på Malmö konstmuseum. Thörn, själv ljudkonstnär och poet som har kallats futurist, berättar där om en förmodligen fiktiv, avliden vän som spelade industrimusik och skapade rörelsen Futuristisk front med målsättningen att utplåna dåtiden.

Industrisamhällets skönhet

Tillsammans med Cecilia Grönberg och Jonas Magnussons installation som visar fram skinande apparatur från telefonins århundrade, är detta det enda inslaget i utställningen som demonstrerar möjligheten att njuta av det industriella samhällets skönhet, i dess ljudlandskap, dess design.

Visserligen uppstod med moderniteten en ny yrkeskategori, formgivaren. Men ur konstens perspektiv, som curator Lisa Rosendahl föga överraskande visar fram det, är den industriella samhällsmaskinen inte inbjudande och estetisk utan monstruös, tvingande och destruktiv. Från Malmberget i norr till kalkbrotten i söder möts vi av kalhyggen, slagghögar och miljonprogram. Industrialismen banade väg för gruvschakt och fabriker, men även för mer existensiella slukhål, heter det.

43 foton från Malmberget

Vid ingången hänger Erik Holmstedts fotografi "Sanningslandet", där vi färdas på en blåkall vinterväg i norra Sverige. Holmstedt återkommer i utställningen med 43 fotografier från Malmberget, ett samhälle som till följd av gruvdriften förändras rent fysiskt.

Norrland, som framstår som ett formlöst område i konvulsioner, ägnas för en gångs skull faktiskt ordentligt med utrymme. Verket "Gallók - Kallak" av Katarina Pirak Sikku från 2013 är ett memento från de protester mot en planerad järnmalmsgruva där konstnären själv deltog. Konstgruppen The non existent center dokumenterade ett före detta gruvsamhälle vars räddning undan avfolkning kan bestå i flyktingmottagandet.

Futuristiskt pojkrum

Konstnärerna i "Samhällsmaskinen" framträder i hög grad som politiska subjekt. Men här finns också mer abstrakta och visuella inslag, som Nina Canells mjuka skulpturer av höljen från fiberoptiska kablar, informationssamhällets slagg.

Thörns futuristiska pojkrum med upphetsade maskindrömmar och omdömeslösa ideal framstår inte heller som politiskt särskilt relevant. Men det hindrar inte att förra århundradets industri faktiskt kunde låta vackert. Liksom den musik som går i dess fotspår.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.