Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nina Lekander

Vi slutar lida av flygskam och generande hårväxt

Nina Lekander. Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS
Cannabisodling. Foto: SHUTTERSTOCK

Noterat från 2020-talet av äldre bildad dam, ur evighetens synvinkel, några grisblink härifrån.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ. Det är sålunda ställt att män har blivit mindre, kortare och tjockare. Ännu lever dock vissa långa, smala och ståtliga exemplar avlade på Östermalm och i Djursholm. Fi donc. Längd är människans mått. Penisar och pigment har krympt eller hamnat i skymundan. Kvinnor har alltmer sällan höga klackar, det är bättre med kängor. 

Också vi årsrika honor har fått några extra centimeter och behöver varken stålhättor på dosorna eller knogjärnsformade ringar. Unga gossar, sprängfulla med decenniers ältande av känslor, reser sig för oss på bussar och tåg.

Inte många kränker numera stintor och fjälllor.

Gogammal slang har fått en efterlängtad renässans, var god se ovan nämnda dosor eller för den delen pjuck. ”Vad gäspar skorpan?” var det väl ytterst få som någonsin sa, men vad sjutton. Gubbar. 

Så ”bängen”, ”byling” och ”länsman” har konkurrerat ut ”aina”. Rassociationerna är försvunna. Pojkarna har bara plån- eller pocketböcker i bakfickan. Utan baktankar, utan att bredbent i bussar och tåg förklara saker för kvinnfolk. Diskretion en hederssak. Inte många kränker numera stintor och fjälllor.

Å andra sidan håller somliga i Stockholm fast vid en svårlyssnad dialekt med långa öppna vulkaaaniska vokaaaler. De ligger långt fram i munnen, tänk Lidingö-iiin och ett uttal av till exempel ”gata” som inte längre låter som ”gåta” eller ”gauta” i nasala gamla dialekter. ”Väg” sägs aldrig mer som ”veg”, nu är något annat på ”väääg”. Det tycks göra även det engelska uttalet underligare: ZZ Top låter som CC Top, utan tonande s.

Ingen tatuerar sig längre. Varken i ögonvitor, ansikte eller på hals och vader.

Var så artig. Prosodin och intonationen i P1, särskilt när det gäller kulturreportrar som möjligen heter Frida eller Matilda. Så här kan det ljuda: ”Det är ett hot som hon själv fått uppleva.” Korrekt, synd på hjälpverbet bara. Men sedan: ”2022 ställdes hon inför rätta, men friades, på grund av vissa passager i sin roman ’Dra åt skogen’. Hon berättar att det är fullständigt åt helsike.” Ja, vi kan bara hålla med, det är väl ”berättar” eller ”fullständigt” eller ”åt helsike” som är huvudorden här? 

Och som final: ”Det är viktigt för dom som beror på sin litterära produktion.” Men visst, prepositioner och pronomina är knepiga i svenskan. Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.

Ingen tatuerar sig längre. Varken i ögonvitor, ansikte eller på hals och vader. Sudda, sudda bort din sura min och pinsamma minnen. Alla tycker synd om dem som inte har haft råd att radera dem, men ingen retas. Den fordom desavouerade föreningen Friends har äntligen fått en riktig arena och rejäl agenda.

Välj mellan rosenluft eller bokluft (som man blir lärd av), sjöluft, lantluft eller kojlukt.

Detsamma kan sägas om tågtrafiken som var så omöjlig på 10-talet. Återutgivningen av Karl-Aage Schwartzkopfs 50-talsbok ”Telegram från Tutman”, illustrerad av Rein Murre, fick det att ”osa hett i plåtarna”, på min ära! Den raska och roliga gemenskap som där blomstrar smittade av sig på hela nationen oavsett ålder, härkomst, kön eller bokstavskombination. 

Tåg och rälsbussar pilade strax runt i hela Sverige, precis lagom fort och städse i tid. Undantagsvisa förseningar har lindrats tack vare arméer av Bubbel-Gummor som delar ut luftballonger. Välj mellan rosenluft eller bokluft (som man blir lärd av), sjöluft, lantluft eller kojlukt. Lustgas. Tutman tuffar beredd att lägga en tröstande buffert om sina passagerare.

Ölands två kommuner, Borgholms och Mörbylångas, har överraskande blivit en. Allt utgår från Färjestaden vid bron till Kalmar på Småland. Öns norra och södra ändar har blivit om inte ändor, så i alla fall tämligen bortglömda i det så kallade bakvattnet. Hur man än vänder sig. 

Det är därför så många blekingar har börjat plugga tyska, med ett allt muntrare sexliv som bonus.

Folk kör sina gamla bensin- och dieselbilar till sista droppen. Blott forntidsborgarna blomstrar och grävs ut. Ingen förstår vem som betalar vad till vem och varför. Men glesbygden klarar sig ändå rätt bra i sina gråsvartekonomiska parallellsamhällen och grannlaga grannkraft.

Framgångsfrämst går blekingska Jämjö med sin skog av sloganer vilka lattjar med ”jäm” eller ”jämn” eller ”jämt” under ett harmoniskt porlande slow flow. En korsväg med vägkors men utan korståg där bensinmacken är största samlingsplats, kyrka, moské, syjunta, motorgård och partyplejs. Jämjö stannar inte i båset utan hänger på låset. 

Man har dragit i gång en högkvalitativ lärarhögskola som ska få fram de omkring 100.000 lärare som behövs till 2031. Det hela sker i samarbete med den 2019 nedlagda utskänkningsanstalten Oase på Alexanderplatz i Berlin – med öl, currywurst och pommes som främsta produkter. Självklart erbjuder Wolfgang även Berlinerluft, den tandkrämssmakande pepparmintlikören med 18 procents alkoholhalt, samt den ekivokt benämnda krusvinbärslikören Ficken. 

Det är därför så många blekingar har börjat plugga tyska, med ett allt muntrare sexliv som bonus. 

Pensionärer och svårt sjuka har tillgång till valfri och noga kontrollerad narkotika.

Hotet om OS i Stockholm–Åre 2026 har lyckligtvis bombats bort. Sedan bland andra Mats Hinze, Anders Varveus, Henrik Alexandersson, Solomon A Mekonen, Lill-Marit Bugge, Linda Skugge och Zinat Pirzadeh tog makten blev det mesta roligare.

Den extrema veganismen kom av sig och biologisk mångfald råder alltefter jordtyp och klimatologiska förhållanden. Att hålla höns och grisar i koncentrationsläger tillåts icke. Ekojordbruket har samsats med det konventionella, och flera försiktigt genmodifierade grödor testas. Insekter vårdas. Och äts.

Cannabisplantorna stortrivs på åkrarna. Pensionärer och svårt sjuka har tillgång till valfri och noga kontrollerad narkotika. Smärtlindring och eutanasiprogrammen fungerar utmärkt. Ingen saknar Systembolaget, utbudet är bättre än någonsin i hela landet. Alkoholkonsumtionen och därtill relaterade skador har gått ner.

Ytttrandefrihetsfundamentalism är det nya svartrödblåa.

Ingen lider längre av kluvna hårtoppar, generande hårväxt, vestibulit, nageltrång, örsprång, flygskam, ofrivilliga graviditeter eller lågt sittande jeans med skitskåra.

Åldrandet har omkonstruerats så att massor med naturupplevelser och konstföreteelser känns FFG. Som inte uttyds Församlingsfakulteten utan För första gången! Vilket i och för sig också har sina nackdelar – men i dylika fall kan det fenomenet botas med en ballong bokluft. 

Gränssnitten har blivit flera och smartare vad beträffar ungefär alla kategorier och system. En abstrakt utsaga som förvisso kan buas ut, trots att Bertrand Russells och Ludwig Wittgensteins böcker säljer bättre än såväl Bibeln som Koranen. Nästan alla konflikter kan dämpas med ”Mitt språks gränser är min världs gränser” och ”Världen är allt som är fallet”. Och ytttrandefrihetsfundamentalism är det nya svartrödblåa.

Men att de flesta har fått lika god smak som jag. Det är tråkigt. Ska man nu inte få reta sig på ickeironiska, erbarmliga plastblommor och kritvita bollfransar? Aldrig att jag erkänner att jag egentligen gillar sådana. Och det inte bara för att jag vill hålla mina käringtänder välslipade så länge jag orkar. Sluuut från Fruuu Tuuutman!

 

Nina Lekander är författare och kritiker i Expressen.