Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nina Lekander

Tänk att grammatik kan vara så snuskigt

Sara Lövestam. Foto: ANNA-LENA AHLSTRÖM / PIRATFÖRLAGET
Foto: PIRATFÖRLAGET
Nina Lekander. Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS
Foto: SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK

Grammatikämnen lämnar inte sällan skoleleven ensam i sin förtvivlan och tristess. 

Nina Lekander ser en räddare i nöden som inte räds litet snusk i kanten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Man trodde att man var hyfsat bra på grammatik och språk. Tjavars. Många av mina gamla 70- och 80-talskunskaper från studierna i grammatik och lingvistik på Stockholms universitet är alltför ofta skämd gammal skåpmat. Och vi som älskade varann så mycket. Exvis Chomskys generativa grammatik som var så rolig, numera mer eller mindre utdömd.

Tur då att Sara Lövestam finns. Efter de smarta böckerna ”Grejen med verb”, ”Grejen med substantiv och pronomen” och ”Grejen med ordföljd” dundrar hon nu vidare mer humoristiskt än nånsin tillförne. Sagorna i ”Riddar Kasus hjärta” är som förordet anger pepprade med ”retsamma katakreser, rebelliska satsadverbial och introverta interjektioner”, vilka ”kämpar med livet precis som vi”. Språkpoliser lurar bakom varje hörn, och de kan vara nog så skjutglada.

Eller helt förtvivlade. Redan i den första sagan segnar den kvinnliga polisen ner, ”angripen av anglicism i alla leder”, snart nästan helt upplöst.

Klitisk … hur snuskigt kan inte författaren få till det!

Och den arme Riddar Kasus, så komplicerad att ”de flesta människor som vågade komma nära segnade ner av ren utmattning”. Jag köper gärna tyskans fyra kasus – men finskans, att inte tala om ungerskans! Riddar Kasus underhuggare drar åt olika håll: de ettriga Ablativ och Delativ, liksom – bland andra – Sociativ och Formalis. När vår riddare stöter ihop med en vacker prins som påstår sig ha kommit för att ”behärska Ungerskan” ropar Kasus ”dåre”. Men Prins Lingvist ger sig inte.

En vanlig Fru Språkfåle viker däremot ner sig direkt, om inte förr i det förklarande efterord som följer på varje skojsam saga: ”I stället för att säga ’som lesbisk’ säger man på ungerska ’leszbikusként’ där ändelsen -ként betyder som.”

I fotnoter tillägger Lövestam: ”Det ungerska ordet leszbikus är ett substantiv. Ändelsen -ként markerar kasuset essiv.” Samt att ”många menar att genitivböjningen i svenska numera har övergått i att man snarare har ett -s som hängs på substantivet eller nominalfrasen, en så kallad klitisk partikel.” Klitisk … hur snuskigt kan inte författaren få till det!

Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Ett sista exempel på en listig story är ”Prinsessan och satsflätan”, där kungen och drottningen kungör att den unge man i landet som kan presentera den vackraste satsflätan föräras dotterns hand och halva kungariket. Gossar och svennar kommer farande med siden-, saffransflätor och pärlemorflätor. Nån överräcker rentav ”en flata som han hävdade var personlig tränare på SATS”, varvid drottningen ler men kungen fnyser ”Diakritiska tecken är inga fluglortar”.

När så kungen kommer på prinsessan i lag med stalldrängen, alls ingen herreman, blir han rasande: ”Vet du ens vad syntax är? Diskurs, alumn, perfekt particip?” 

Men om bara drängen kan utsäga en enda liten satsfläta, så okej. Denne svarar ”Det tror jag inte att jag kan” (och alltså inte ”Jag tror inte att jag kan det”). Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Och glad lär denna läsare förbli i mången god dito, även över de krulliga illustrationerna. Tjenixen.

SAGOBOK

SARA LÖVESTAM 

Riddar Kraus hjärta och andra sagor om grammatik

Illustrationer Sunna Johansson

Piratförlaget, 141 s.

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är essän ”Trosbekännelser”.