Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nina Lekander

Min plats är inte i er snäva sfär

Laverne Cox, skådespelerska och hbtq-aktivist, var 2014 den första transpersonen att nomineras till en Emmy. Foto: KM/FAMEFLYNET PICTURES / STELLA PICTURES
Nina Lekander. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Nina Lekander tröttnar på det ständiga tjatet om vem som är en riktig kvinna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IDÉDEBATT | KÖNSPOLITIK. Värst vad det fajtas om trans och kön för man vet inte vilken gång i ordningen. Jag minns möten när svenska radikalfeminister, influerade av sina amerikanska systrar organiserade i ett feministiskt nätverk mot assisterad befruktning, i början av 90-talet bryskt utestängde ett bittelitet antal livmoderlösa transpersoner.

Det var identitetspolitiskt och separatistiskt (förvisso relevant i vissa sammanhang) så att det stänkte surt om det. Ska till kvinnor utklädda män komma här och spionera? Det var teknikfientligt: läkare skulle inte leka gud, ety invitrofertilisering var ett ”manligt försök att kontrollera kvinnlig sexualitet och fertilitet”. 

Tredje kön

I dag tycks det inte handla så mycket om teknik, även om man träter om huruvida det ska heta könsbyte eller -korrigering – och om huruvida det finns två, tre eller 4 000 kön. I flera samhällen har det i hundratals år funnits alternativa beteckningar för vissa människor, om de så är biologiskt eller socialt genusavvikande. Så vadå?

I nuläget har tolv länder infört eller ska införa ett tredje kön, oftast markerat med ett x i passet. Det innebär knappast att kvinnor har ”försvunnit” eller blivit mer förtryckta. Det lär heller inte sabba den statistik och forskning som handlar om hur sjukdomar kan slå olika mellan kvinnor och män.

Maria Ramnehill har en poäng när hon skriver (GP 18/1): 

”Är vi för maskulina är det beviset på att vi inte är kvinnor, är vi för feminina är det beviset på att vi inte är feminister.” 

 

LÄS MER – Nina Lekander: Frikyrka, feminism och förälskelse med förhinder 

För feminina transkvinnor?

Så har Kajsa Ekis Ekmans kanadensiska kompis Meghan Murphy anklagat transkvinnan Laverne Cox för att se alltför porrigt stereotyp ut, och bett den inte fullt så tjusiga Shon Faye (som Murphy kallar ”han”) att lämna ”women’s spaces” i fred. Författaren Faye har dessutom bara levt som ”självdefinierad kvinna” i ynka två år, och hen har så i 27 år ”blivit uppfostrad som en man och då fått all makt och alla fördelar som patriarkatet erbjuder män”.

Det är synd att diskussioner om att kvala in som ”riktig kvinna” eller ”riktig feminist” ska avlösa varandra på det här viset. Jag tröstar mig dock med att Simone de Beauvoir kallade den postklimakteriella kvinnan för det tredje könet, och med intersexuella Herculine eller Abel Barbins 1800-talsord:

Vilket kön har en ängel? /…/ jag har del i änglarnas natur – för, som ni har sagt, min plats är inte i er snäva sfär. Ni har jorden, jag har den oändliga rymden.

 

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Nina Lekander här. 

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med PM Nilsson och Göran Greider om bildningskultur och folkhälsa för barn. Programmet finns också som podcast.