Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nina Lekander

Dina röda läppar och din regnbågegnistrande hjärna

Foto Sam Ghazi Foto: Kate Larsson

Författaren Kate Larsson har avlidit.

Nina Lekander minns en älskad vän.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM KATE LARSSON. Min och många andras älskade vän Kate Larson har dött i Morfei armar och i sin make Göran Torrkullas famn.

Kate var inte bara södra Ölands och Södermalms stiligaste kvinna utan också en ytterst begåvad och originell författare, tillika filosof. Hon debuterade skönlitterärt med ”Flampunkten” 1986, under en tid när vi inte kände varandra men då hon bodde i ett konstnärskollektiv i just det gamla skolhus som jag sedan en tid äger i Södra Möckleby. Som ursprungligen stockholmare kom Kate att förälska sig djupt i det öländska landskapet. Samt i människorna, både som litterära inspiratörer och individer. Kalmar länstrafiks busschaufförer lär sakna hennes närvaro.

Disputerade på Iris Murdoch

Kate Larson disputerade 2009 i teoretisk filosofi med avhandlingen ”Everything important is to do with passion”, centrerad kring kärleksbegreppet hos Iris Murdoch. Men hon kunde också det mesta om kärlek hos Platon och Simone Weil, och jag glömmer aldrig den kärleksfulla koncentration med vilken Göran, själv konstnär och filosof, i Uppsalaaulan betraktade Kate. ”Uppmärksamhet är den mest sällsynta och renaste formen av generositet”, som Weil uttryckte det.

Själv mötte jag Kate för första gången en tidig 90-talskväll i någon källare på Södermalm där hon hade arrangerat en litterär tillställning med Rut Hillarp av alla stora kärleksmodernister. Det var på alla vis hilarious.

Generös i allt

Senare träffades vi via en litterär afton på Lennart Sjöbergs ägor i Byxelkrok. Och sedan dess blev det många möten, mycket arbete och fritid. Kate var generös i allt: som lärare på bland annat Södertörns högskola, som värdinna och kocka på kalas, som volontärredaktör för sina författande vänner, som kämpande förläggare på Lejd, som matte för sina katter och som kompanjon i våra välbesökta litteratur-och musikfestivaler Dikt & lögn i Södra Möckleby.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Mångbottnade och vackert suggestiva texter 

 

Det nästan enda ilskna som jag sett hos Kate var när en gästande författarkollega tog sig före att städa hos henne i Albrunna – städa kunde hon själv. Eller strunta i det. I vilket fall var det ett underbart vackert hem.

Kära Kate

Å, kära Kate. Alla våra stunder i sommaren med kaffe, vin, samtal, dina röda läppar och din regnbågegnistrande hjärna.

Nu är stunden en annan. Och jag hittar jag detta i din och Anna-Karin Palms fantastiska bok ”Om vänskap” 2007:

”Att lossna från kroppen. /…/ Komplexa känslo- och sinnestillstånd beledsagar den plötsliga lättheten att ”jag” är annorstädes än min kropp. Det går ju förstås att glömma kroppen …”

Men inte själen. Ej heller himlen över den plats du nu har lämnat.   

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter HÄR. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!