Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nils Forsberg

Assyriska grymheter som får IS att blekna

Lejoninna massakrerar en man, 900-700 f Kr. Foto: British Museum
Nils Forsberg. Foto: MIKAEL SJÖBERG
IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi. Foto: UNCREDITED / AP TT NYHETSBYRÅN

British museums stora vinterutställning tillägnas assyrierna och deras sista stora härskare Assurbanipal.

Nils Forsberg ser en utställning om ofattbar grymhet, men också världens första systematiska bibliotek.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | UTSTÄLLNING. Islamiska staten var inte ens under storhetstiden mer än en hop amatörer. När det kommer till hänsynslös brutalitet är de en blek skugga av dem som bodde, tidvis härskade och till slut blev stormakten i området kring floderna Eufrat och Tigris – ungefär dagens Irak – omkring 2000-600 före vår tideräkning.

Assyrierna.

De halshögg fiender i hundratal och staplade huvudena i högar till allmän beskådan. Andra kom undan med avhuggna armar och/eller ben eller utstuckna ögon. Annars var en favorithantering att flå fienderna levande, ibland efter att de spetsats på pålar – försiktigt, och på trubbiga pålar, så att de skulle hinna begrunda och känna sina straff och inte dö på en gång. För att de inte skulle vråla för mycket brukade tungan slitas ut först.

Förödmjukandet av de besegrade var centralt. Tillfångatagna dignitärer kunde tvingas till kökshandräckning, kedjas tillsammans med vakthundar eller få mortla sina förfäders ben till mjöl innan de klubbades ihjäl inför familjen. 

Av Israels tolv stammar skingrades tio på 700-talet f Kr, berättar Bibeln. Vilka som raderade ut dem ur historien? Assyrierna förstås, under ledning av kung Sargon II (som jag utan att veta särskilt mycket om "Tolkien" antar har inspirerat till Sauron). Just deportationer var för övrigt en annan assyrisk specialitet. När man bränt ner någon erövrad stad skickade man dess invånare till någon nyuppförd stad i en annan del av riket. Syftet var inte etnisk rensning, utan bara att rycka upp människor från förfädernas plats, slå sönder deras kultur och göra dem till underdåniga assyrier.

Miljontals tvångsförflyttades

Under glansdagarna mellan ungefär 900 och 600 f Kr, det så kallade nyassyriska riket, räknar forskarna med att obegripliga 4,5 miljoner människor tvångsförflyttades i olika kampanjer.

British museums stora vinterutställning ägnas åt just assyrierna, mer specifikt deras sista stora härskare Assurbanipal under vars regeringstid 668-627 imperiet blev som störst. Kung över världen, kallade han sig. Det var inte orimligt självupptaget. Mesopotamien var den civilisationens födelseplats och centrum, här hade de första städerna grundats flera tusen år tidigare. Riket sträckte sig upp från Persiska viken via våra dagars Syrien in i Turkiet, och ner längs medelhavskusten in i Egypten.

Assurbanipal höll stilen från sina företrädare på tronen. I kriget mot elamiterna jämnade han den gamla staden Susa med marken, deras kung och dennes son lät han skära huvudena av. Det här finns sakligt och utförligt skildrat i de reliefer från palatset i Nineve utanför våra dagars Mosul som utgör huvuddelen av de utställda föremålen. Där får man också se hur Assurbanipal jagar och slåss med lejon, eller ligger till bords i palatsträdgården med drottningen (med nämnda elamiterkonungs avskurna huvud hängande i ett träd).

 

LÄS MER - NILS FORSBERG: Tankeväckande om de gåtfulla skyterna

Ärkefienden Babylonien

Ingen ska kunna missa att kungen var en sjujäkla karl, som inte fegade ur eller tvekade att straffa upprorsmakare. Hans äldre bror med det hopplösa namnet Shamash-shum-Ukin, som fått bli lydkonung över erövrade ärkefienden Babylonien men inte riktigt nöjde sig med det, brändes levande. Men Assurbanipal var intellektuell, mycket intresserad av skrivkonsten och grundade världens första systematiska bibliotek som innehöll världens då samlade kunskap. I sina texter uttrycker han sig på en säregen och känsloladdad prosa, med invävda dialoger och drömsyner.

Abu Bakr al-Baghdadi och andra IS-ledare framstår i jämförelse inte bara som trots allt aningen ofokuserade i sitt värv utan också som obildade tölpar.

Skulpturrelieferna dominerar utställningen på British museum, tillsammans med kilskriftstavlor från Assurbanipals bibliotek. Vardags- och prydnadsföremålen är relativt få. Det är inte helt enkelt att ta till sig bildspråket (kilskriften är några hundra resor värre men finns översatt). Först är det bara ett myller av män med stora skägg (om de inte är eunucker eller andra lägre stående), men ger man det lite tid så träder detaljerna fram – tortyr och död, men också skrivare i färd med att nedteckna händelserna, eller religiösa handlingar – och berättelserna får kontur.

Relief av en eunuck, 710 – 705 f Kr. Foto: British museum.

"Skrämma skiten ur alla"

Det är en ond och ofattbart brutal värld vi möter i bilder och texter. Det är den starkes rätt dragen in absurdum. Nu utmärktes ju inte forntiden direkt av utvecklade tankar kring alla människors lika värde, socioekonomiska förklaringar till utanförskap eller att rehabilitering är bättre än straff, men assyriernas sätt att skryta om och skylta med vidden sin hänsynslöshet saknar motsvarighet hos egyptier, hettiter, skyter, greker, romare och andra. 

Ändå är deras bildvärld inte så främmande när man väl sätter sig in i gyttret, man kan notera att om människorna ser stela ut så är djur avbildade med stor inlevelse. Den egyptiska kulturen är med sin världsfrånvända, stagnerade självtillräcklighet och upptagenheten vid döden kusligare. Det finns en logik i assyriernas handlande, de ville skrämma skiten ur alla som satte sig upp mot makten genom att vara antikens absoluta bad boys.

Våld lönar sig inte, får vartenda skolbarn inpräntat i sig i dag. Åjovars, men om våldet och terrorn är tillräckligt omfattande fungerar det rätt bra. Assyrierna lyckades behålla makten och expandera i flera hundra år, längre än många andra imperier vid samma tid. Det är den inte särskilt bekväma insikten man kan dra av utställningen.

Men våld föder väl ändå mer våld? Det är möjligt. På vissa platser tycks det återvända som ett ont arv i tusentals år. Även om islamiska statens illdåd bara är skugga av de assyriska kungarnas framfart påminner det om att civilisationen är en tunn fernissa som när som helst kan spricka och släppa lös barbariet igen.

 

 

Nils Forsberg är konstredaktör och konstkritiker på Expressens kultursida.

 

KONST

I am Ashurbanipal, king of the world, king of Assyria

The BP Exhibition, British Museum

London

Till 24/2

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!