Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Nej, Witt-Brattström – jag dissar inte ”all kritik”

Ebba Witt-Brattström.
Foto: Stina Stjernkvist/TT / TT NYHETSBYRÅN
Rebecka Kärde.
Foto: ANETTE NANTELL / DAGENS NYHETER

I en debattartikel på Expressens kultursida skriver Ebba Witt-Brattström hur hon känner sig satt vid skampålen av Rebecka Kärde, som svarar med en replik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPLIK. Akribi är viktigt, tycker Ebba Witt-Brattström. Eftersom hon trots det inte nedlåter sig att faktiskt lyssna på ”Gästabudet”, utan baserar sitt angrepp på ett referat av det jag säger (Vi Läser 23/9), vill jag upprepa mig. 

Witt-Brattströms läsning av Stina Aronsons ”Feberboken” bygger på antagandet om en hög överensstämmelse mellan den skönlitterära bokens huvudpersoner – Mimmi och Hugo – och den brevrelation mellan Aronson och Artur Lundkvist som ligger till grund för dem, så pass att hon i sitt förord blandar ihop Aronsons ålder (36) med Mimmis (32). Hon menar att Aronson förhåller sig ”medvetet parodierande” till den 23-årige Lundkvists språk. Som i Expressenartikeln reduceras den senare till en enkel representant för en monolitisk förtryckarklass av kulturmän.

Dessa citat är dock omskrivna, manipulerade och placerade i ett nytt sammanhang, det vill säga fiktionens.

Boken innehåller mycket riktigt utdrag och citat från Lundkvists och Aronsons brev. Dessa citat är dock omskrivna, manipulerade och placerade i ett nytt sammanhang, det vill säga fiktionens. Detta sker med Artur Lundkvists uttryckliga godkännande och uppmuntran. Att konstatera detta är inte att ”dissa all kritik” mot ”kulturpatriarkatet”. Om inte det påståendet är just ensidigt, vet jag inte vad vi ska med ordet till.

För en komparativ analys av ”Feberboken” och korrespondensen mellan Aronson och Lundkvist rekommenderar jag Frida Jörgensens kandidatuppsats ”Vem är Hugo L?”, som också hänvisas till i podden. Vad gäller Ebba Witt-Brattströms retoriska strategi vänd till yngre kvinnor finns en träffande sammanfattning i Sara Edenheims artikel ”Några ord till mina kära mödrar, i fall jag hade några”. 

”Ni tror att vi lider av okunskap rörande kvinnorörelsen”, skriver Edenheim, ”men tänker inte på att vårt ointresse likaväl kan bero på mättnad.”



Av Rebecka Kärde


Rebecka Kärde är kritiker och översättare.



Lunch med Montelius: Suget efter Håkan Juholt

https://embed.podplay.com/lunch-med-montelius-1412/234-suget-efter-hakan-juholt-135817/light?platform=podpla

PODCAST. Eftersnacket efter Bokmässan: Martina Montelius blir ditchad, Gunilla Brodrej känner sig som en rockstjärna, Håkan Juholt blir uppvaktad och Jan Guillou blir glad. Dessutom: Ett fantastiskt tv-tips.