Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nej, det finns ingen genuskonspiration

Anna-Karin Wyndhamn & Ivar Arpi.Foto: PETER KNUTSON / FOTOGRAF PETER KNUTSON
Riksdagshuset, exteriör.Foto: OLLE SPORRONG

Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi replikerar på Frida Beckmans debattartikel om deras bok ”Genusdoktrinen”. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPLIK. Att läsa Frida Beckman är en smått surrealistisk upplevelse (31/8). Hennes konspiration: låt oss säga en världsomspännande rörelse, där allt från världsledare till enskilda samarbetar om ett enda mål. Det finns inga manifest, inga programförklaringar, allt sker i smyg, i tyst samförstånd. Detta är antigenderrörelsen. Donald Trump är den stora härföraren, men Lena Andersson, Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi är hans lydiga nazgûler här i Sverige. Detta är sammansvärjningen. Detta är ondskan. Detta är mörkret. Beckman och hennes vänner är ljuset. 

Det är så en konspiration fungerar. Genom svepande jämförelser, och utan att komma med några konkreta exempel, tecknas en skrämmande hotbild fram. Talande nog lyckas Beckman få in ordet spöke inte färre än fem gånger i sin text. Brrrr, kusligt! 

Ändå är det hon som anklagar oss för konspiratorisk retorik. Hon verkar helt ha missförstått vad det alls är, trots sin professorstitel i litteraturvetenskap. I ”Genusdoktrinen” visar vi bland annat hur sittande regering formulerat sitt uppdrag om att jämställdhetsintegrera alla Sveriges lärosäten och forskningsråd. Vi refererar till seminarier, jämställdhetsplaner och propositioner, vi intervjuar tidigare ministrar, generaldirektörer, rektorer och forskare. 

Det vi skildrar är ingen konspiration, eftersom det tillkännages helt öppet. Detta är inget man hymlar med. 

Nej, det finns ingen genuskonspiration, för det behövs inte. Genusdoktrinen är politik i öppen dager.

Varför skulle vår feministiska regering skämmas för sin feministiska styrning av högre utbildning och forskning? Enligt regeringens instruktion (2018) till forskningsråden ska ”ett köns- och genusperspektiv inkluderas i den forskning som myndigheten finansierar, när det är tillämpligt.” (Så jo, Beckman, det finns en sådan order.) Man har satt upp mål för antalet kvinnor som ska rekryteras till sådana professorstjänster som Beckman själv har. Och vi intervjuar beslutsfattare på universitet som kvoterar in kvinnor för att det ska se bra ut i fördelningen. 

Nej, det finns ingen genuskonspiration, för det behövs inte. Genusdoktrinen är politik i öppen dager. Men Frida Beckman skriver att hon inte läst vår bok för dess fakta, utan för dess retorik. Främst verkar hon närläst recensioner av boken, särskilt de som författats av personer som investerat i just genusdoktrinen. 

Är det ljudet av en ekokammare vi hör?

Beckman har alltså inte befattat sig med det som faktiskt står i boken. Ändå slår hon tvärsäkert fast vad som stämmer och inte. Hon anklagar oss för att endast ägna oss åt talarkonst, men tar i sin text inte ett enda konkret exempel ur boken hon fördömer. Är det ljudet av en ekokammare vi hör?

Säg en sak om Frida Beckman, säg att hon är fräck. Hennes egen text är ett skolboksexempel på det hon anklagar oss för: demagogi utan substans, svartvitt tänkande om en kamp mellan ljus och mörker, storhetsvansinne av att genom ett enda tal av Donald Trump ha sett igenom en bok man inte ens velat befatta sig med. Tänd lampan, Frida Beckman. Spöket du anar är din egen siluett. 

 

Av Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi

Anna-Karin Wyndhamn är fil dr i pedagogiskt arbete. Ivar Arpi är ledarskribent på Svenska Dagbladet. Tillsammans har de skrivit ”Genusdoktrinen”.