Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Nej, Bob Dylan är ingen bra konstnär"

Bob DylanFoto: Vince Bucci / AP TT NYHETSBYRÅN
"Two sisters", 2010, Bob Dylan. Konstverket är beskuret.
Utan titel, 2013, Bob Dylan. Konstverket är beskuret.
Marianne Lindberg De Geer, konstnär och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON GT/EXPRESSEN

Man blir inte konstnär bara att man har varit med i en dokusåpa på SVT eller är Nobelpristagare.

Marianne Lindberg De Geer ser Bob Dylans platta konstutställning i London.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

BOB DYLAN

The beaten path

Halcyon Gallery, London

till 2 januari

I SVT:s program "Konstnärsdrömmen" tävlade utvalda så kallade amatörkonstnärer om att få göra en soloutställning på ärevördiga prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Något som inte många professionella konstnärer kan drömma om.

Många är vi som, som barn, fått höra att vi är så duktiga på att rita. Några har kanske till och med fått höra att de borde bli konstnärer. I "Konstnärsdrömmen" (ett format inköpt i Storbritannien och som därför måste följas till punkt och pricka) målar de tävlande av saker: naturen, staden och sig själva. Att på så sätt göra konst, sådan konst som räknas i konstvärlden, är dömt att misslyckas.

Bob Dylan som konstnär

För det första finns det nästan ingen som kan bräcka naturens egen skönhet och dramatik, och de konstnärer som genom historien lyckats, har gjort det så bra att ingenting återstår att pröva. Därför är övningarna rätt underliga som gesällprov anno 2016. En viktigare sak än att kunna måla av något, är tänkandet. Utan filosofi, ingen konst. Och det är kanske här jag vill fösa in Bob Dylan som konstnär. Just nu pågår en utställning av honom på ett privat galleri i London.

Här visas landskap, stadsexteriörer och en och annan "skrotskulptur", ofta med ett handtag på, som får kugghjul att gripa i varandra; skulpturer som finns att se på varje förberedande konstskoleutställning. Lokalen är full med folk, män som kvinnor, och jag tror att vi alla är här, inte för konsten i sig, utan för proveniensen.

 

LÄS MER Patti Smith skriver själv: Jag kunde inte få ut Dylans ord på scen

Avbildade landskap

För Bob Dylans målningar är inte originella. Efter att ha följt honom kan jag säga att han utvecklats till det sämre. En process som alla elever går igenom. Först vet man ingenting och bara målar, då blir en och annan målning riktigt bra. När du sedan träder in i måleritraditionen genom konsthistorien, tappar du lite av originaliteten du hade och konsten blir mer lik annat som finns. Där är väl Bob nu. Målningarna skaver inte, provocerar inte, eller slår en till golvet av beundran inför deras skönhet. Det är rakt upp och ner avbildade landskap, många avmålade ur böcker eller vykort från förr. Det kan han nu.

Förhoppningsvis jobbar han på och som i musiken hittar sitt eget språk i dessa skalövningar. Men hur kan en världsartist och tillika Nobelpristagare, ge sig till att ställa ut och sälja dessa ordinära landskap (några i pretentiöst stora format)? Vad får Ulf Lundell, Ronnie Wood, Viggo Mortensen med flera att, ofta till konstvärldens hånskratt, ge sig hän en karriär, som visserligen säljer bra, men som aldrig kommer att platsa på konstelitens lista?

Och kära konstnärsdrömmare; jag tror inte att det räcker som proveniens att ha varit med i SVT:s "Konstnärsdrömmen" för att ta sig fram i ett framtida konstliv.

 

Konstnär och medarbetare på Expressen Kultur