Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När tvivel blandas med kampvilja uppstår tröst

Joshua Clover. Foto: PRIVAT / NIRSTEDTS
Hanna Johansson. Foto: PRIVAT

Joshua Clover är poet, litteraturforskare och upploppsteoretiker. 

Hanna Johansson tröstas av två nya böckers uppgivna kampvilja.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vi lever i upploppens tid. Det slog den amerikanske poeten och litteraturprofessorn Joshua Clover fast med sin bok ”Riot. Strike. Riot” från 2016, nyligen utgiven i svensk översättning på förlaget TankeKraft. Upplopp, strejk, upplopp är den kronologiska form som det sociala och politiska motståndet har organiserats i, enligt Clovers historiska genomgång som sträcker sig från 1600-talets bröduppror till vår tid, och i takt med att det politiska och ekonomiska landskapet ritas om förflyttas också platsen för det folkliga motståndet. Från hamnen till fabriken till – i dag – torget eller gatan. 

Clover drar en snyggt pedagogisk linje mellan några av de tidigaste upploppen vi känner till – bonderevolterna – och de uppror och upplopp som i dag, i flera delar av världen, har följt på rasistiskt polisvåld. Bonderevolterna skildrades ofta med metaforer som likställde dem med naturfenomen: ett åskväder eller en jordbävning som bryter ut och skapar kaos utan förvarning. 

Den som deltar i upploppet har ju misslyckats med att vara ett subjekt.

Som logisk följd betraktas upploppets deltagare som irrationella, utan agens. ”Att delta i upplopp är att brista inför det mänskligas mått”, skriver Clover. Detta sätt att skildra saken, menar han, motiverar och möjliggör sedan den enes fortsatta dominans och den andres underläge: den som deltar i upploppet har ju misslyckats med att vara ett subjekt.

Fastän det inte direkt rör sig om någon kampskrift finns det i ”Upplopp. Strejk. Upplopp” ett uppfordrande drag som resonemanget ovan får illustrera: en maning om att förstå de händelser som under 00- och 10-talet har ägt rum på platser som Ferguson i USA, Syntagmatorget i Aten eller förorterna i Paris bortom språket som de redan har klätts i. 

Våldsam glädje

För att uppehålla mig något vid ord och deras betydelse tänker jag på den engelska originaltitelns ”riot” kontra det svenska ”upplopp”. Både ”riot” och ”upplopp” används som juridiska termer, men ”riot” rymmer delvis andra innebörder – det kan också vara en succé, eller en orgie, ett bullrigt magstödsskratt. Det är både våldsam glädje och våldsamt uppror. Detta är inte en reflektion som är tänkt att kasta någon skugga över Oskar Söderlinds välgjorda översättning (eller Johannes Björk, som har översatt bokens nionde kapitel), men denna ordets mångtydighet känns central för Clovers sätt att förhålla sig till upploppets historia.

Och våldsam glädje hittar man ofta i Clovers diktsamling ”Röd epik”, vars publicering på svenska sammanfaller med den av ”Upplopp. Strejk. Upplopp”. Den förra ges ut av Nirstedt/Litteratur, i Björks översättning. 

I dikten ”Galaktisk” upprepas flera gånger frasen: är inte det paradiset? Ibland låter den sarkastisk – ”Och vi diskuterar japanska noiseband och senare går vi till en vänsterbar med wifi / Nära bokhandeln och de blå molnen och är inte det paradiset?” – men den rymmer ändå både en förundran och ett vemod inför livet, inför vardagen, inför att röra sig i världen. 

Självironisk uppgivenhet

I en triptyk av dikter, ”Eldspredikan”, vars första del också ger samlingens titel, skriver Clover i en dikt: ”Dikten måste vara på upploppens plundringarnas barrikadernas ockupationernas manifestens kommunernas slagordens eldens samt fiendens sida”. för att i nästa skriva: ”Du vet alltför väl / att den bästa poesin inte utgör / den minsta revolution”.

Samlingen präglas av denna pendelrörelse mellan kampvilja och självironisk uppgivenhet. Men det ena läget avlöser aldrig det andra på ett helt sömlöst sätt. Snarare får man känslan av att de existerar sida vid sida, att viljan till förändring är möjlig även hos någon som tvivlar, är sorgsen, eller trött på sig själv. Efter att ha läst ”Röd epik” och ”Upprop. Strejk. Upplopp” tätt intill varandra är det den trösterika insikten jag bär med mig. 

SAKPROSA

JOSHUA CLOVER

Upplopp. Strejk. Upplopp. Kapitalismens kris och de nya revolterna

Översättning Oskar Söderlind och Johannes Björk

TankeKraft förlag, 274 s.

LYRIK

JOSHUA CLOVER

Röd epik

Översättning Johannes Björk

Nirstedt/Litteratur, 92 s.

Hanna Johansson är tf konstredaktör, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.