Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När självsvälten blev manlig

Karen Blixen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Harkött från Bondens marknad? Sous vide-tillagning? Urban dräng? Nej, sommarens mattrend är förstås svälten. Det räckte med att en fet vit man gjorde en BBC-dokumentär om hur nyttigt det är att inte äta på flera dagar för att mina manliga vänner skulle annektera den periodiska självspäkning som jag och kvinnliga bekanta praktiserat i ett decennium.

När självsvälten blev manlig var den plötsligt inte längre skämmig och neurotisk utan rationell vetenskap.

Medan de degiga kulturarbetarmännen på Söder irrar omkring med tomma, hungriga blickar och får gråtattacker på jobbet när blodsockret sjunker efter tre timmars periodisk fasta, sker det intressant nog ett paradigmskifte hos kvinnliga bloggare. Det heroinchica idealet dunstar, plötsligt postulerar man att strong is the new skinny och Kissie dricker proteindryck till frukost.

Gott så. Samtidigt känns allt som olika uttryck av samma fascistoida livsstilsprogram, där den sunda och kontrollerade kroppen är den universella ekvivalenten. Som vanligt blir jag sugen på att flytta till Afrika och leva på en diet av vindruvor, ostron och champagne, som Karen Blixen gjorde.

 

Isabelle Ståhl