Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När sexrobotarna blivit allmängods

Valerie Kyeyune Backström. Foto: OLLE SPORRONG
Margaret Atwood. Foto: JEAN MALEK / NORSTEDTS
"Hjärtat stannar sist."

Margaret Atwoods nya roman "Hjärtat stannar sist" är kusligt aktuell.

Valerie Kyeyune Backström njuter av en författare i dystopisk högform.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Kanske är det ett ironiskt sammanträffande att denna bok kommer ut på svenska bara en vecka efter att nyheten att en AI-sexrobot vid namn ”Samantha” förstördes av hårdhänta tafsare på en elektronikmässa i Österrike. Kanske är det en profetia.

Margaret Atwoods ”Hjärtat stannar sist” utspelar sig i en närliggande amerikansk framtid, i ekot av en enorm ekonomisk härdsmälta som får Finanskrisen 2008 att framstå som skonsam. Nu är det inte bara jobben som är borta, nu ekar hela delstater tomma, arbetslösheten är skyhög, milsvid är bostäderna utmätta och igenbommade.

 

LÄS MER – Nina Lekander drabbas av läslust av Atwoods "Syndafloden"

Våldtäkt och mord

Gatorna har blivit farliga, fyllda med våldsverkare, galningar, våldtäktsmän, mord har blivit för vardagligt för att ens utreda. Romanens huvudroller, Charmaine och Stan, bor sedan en tid tillbaka i sin lilla bil – det är farligt, trångt, obarmhärtigt. 

När de sedan får chansen att flytta till Positron, en egen stad, ett experiment, är det en livlina.

Innanför Positrons höga murar råder nämligen full sysselsättning. Det hårda livet utanför framstår snart som en hägring, för här får alla fina bostäder, kläder, strukna lakan, vältrimmade häckar. Baksidan är att de varannan månad blir interner i fängelset Internharmoni, på så vis kan Positron dubbla sitt invånarantal.

Truman show

Men bakom 1950-talsidyllen, i bästa Truman show-stil, lurar övervakning, kontroll och förstås – pengar. För vem tjänar på detta experiment? Och vad händer med alla personer som plötsligt försvinner? Och tillverkas verkligen de sexdockor det ryktas om innanför murarna?

Men till skillnad från vad omslagets orange overall utlovar, blir man besviken om man förväntar sig storslagna eller klaustrofobiska fängelsescener. Här är inte fängelset målet utan medlet, i en berättelse som handlar lika mycket om sexrobotar, Elvisimitatörer och marknadskrafter. 

Och i denna svindlande roman, eller ska jag säga satir över det amerikanska samhället, senkapitalismen, skrivs det lika mycket om kärlekens okontrollerbara kraft, eller försöken att kontrollera den, som om pengar och kapitalismens mekanismer. 

 

LÄS MER – Isobel Hadley-Kamptz: I "The handmaid's tale" har kvinnor slutat vara människor

"The handmaid's tale" 

Det är inte en av Atwoods bästa. Den har inte samma hypnotiska dragningskraft, vackra vemod som till exempel tv-serieaktuella "The handmaid's tale" ("Tjänarinnans berättelse"). Men den är både läsvärd och underhållande. 

Särskilt när berättelsen försöker ta ett grepp om den närliggande framtidens sexindustri, den med robotar, den som sägs kunna motverka våldtäkter och sexbrott. I ”Hjärtat stannar sist” målas en bistrare, och mer realistisk utgång fram, där robotarna snarare blir aptitretare än bot. 

Och även om romanen känns lite spretig, som om den har för många saker den vill diskutera och satirisera om och över dagens samhälle, känns det nästan orättvist att jämföra den med tidigare verk. Det är ändå i högform hon skriver. Roligt, bitskt, och porlande i en jämn och njutbar flod. 

 

ROMAN

MARGARET ATWOOD

Hjärtat stannar sist

Översättning Inger Johansson

Norstedts, 348 s.

 

Valerie Kyeyune Backström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. 

Läs fler texter av Valerie Kyeyune Backström här.