Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När pappas övergrepp kraschar idyllen

Vigdis Hjort. Foto: AGNETE BRUN / NATUR OCH KULTUR
"Arv och miljö".
Emil Arvidson. Foto: MICHAELA HASANOVIC

Vigdis Hjorts roman om övergrepp väckte raseri i hemlandet Norge.

Emil Arvidson läser en fantastisk och mycket nordisk berättelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Vigdis Hjorths ”Arv och miljö” är en bok om fruktansvärda saker. Om en förälders övergrepp på sitt barn. Där finns berättelsens driv. 

Det är också en av de bästa moderna romaner jag läst om hur det är att ha en familj, hur nötandet i vardagen liksom maler ner oss.  

Den rika och dysfunktionella familjen bråkar om arvsrätten till några sommarstugor. Det vore ju så mysigt, sägs det, om barnen kunde få vara där tillsammans. Frågan om pengar ligger under och svider. 

Huvudpersonen Bergljot har via psykoanalys vågat minnas faderns övergrepp mot henne. Försöken till upprättelse för lidandet blir genanta. Brotten hon utsatts för borde kunna diskuteras i egen rätt. Nu vävs djupa trauman in i en diskussion om taxeringsvärden. 

Sommarstuga och terapi

”Arv och miljö” handlar om personer som förefaller på måfå sammansatta till en grupp som alla vill ska likna en familj. Det är väl vad man ska vilja? Små konflikter exploderar. Man försöker bryta kontakten, men det fungerar inte som med en vän. Dagen efter vaknar alla på samma plats, fastmurade i positioner som syster, farmor, far. Inga principbeslut lösgör en från sin släkt. Det kommer alltid ett brev om en sommarstuga. Minnen väller upp i terapi. Ett barnbarn fyller år. 

På kvällen tar man några glas vin och skriver ett ursinnigt mail. ”Svara alla”-knappen. Morgonen efter: ångest över att öppna datorn. 

”Arv och miljö” är så väldigt mycket som livet. 

Personteckningen är djupt nordisk. Hjorth tar vid exakt där Ibsen fångade oss. Neuroser, feghet och tvivel – uppradat och blixtbelyst (Hjorths skriver förresten nu på en roman om Hedda Gabler). 

 

Knausgård

Det blev skandal när ”Arv och miljö” kom i Norge. Tydliga detaljer överenstämde med Hjorths egen far. En syster skrev en bok där hon försvarade fadern. Hjorth hävdade att hon själv skrivit fiktion. Hundratusentals sålda exemplar och rasande debatt. 

Den eviga rundgången kring vad författare får skriva kan vara tröttsam. Konsten måste få vara fri, även från verkligheten. 

Lika trött kan man bli på författares försök att rida på denna vår tids stora litterära våg – den autofiktiva – och samtidigt kräva av läsaren att denne inte känns vid minsta smula av den värld skribenten använder. Diskussionen om vad man får skriva leder dock ofta fel, bort från frågan om hur det faktiskt skrivs. 

”Arv och miljö” har jämförts med Knausgård. Säkert menat som beröm, men det är orättvist. Mot Vigdis Hjorth. Knausgård följer sin vindlande ångest över hundratals sidor. Hjorth skildrar samma sorts konfliktfyllda mänsklighet med precision och ilska. Meningarna vibrerar av ett inre tryck. Det är därför man dras genom den här romanen som i en enda lång utandning.  

 

 

ROMAN

VIGDIS HJORTH

Arv och miljö

Översättning Ninni Holmqvist

Natur & Kultur, 366 s.

 

 

Emil Arvidsson är medarbetare på Expressens kultursida.

 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!