Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När kroppen är ett bihang

Köttsligheter. I Denise Grünsteins tappning är kroppen ett rörande bihang.Foto: Galleri Charlotte Lund

Denise Grünsteins bilder får Therese Bohman att tänka på kvinnokroppen som anslagstavla.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Konst

Den här hösten har jag tänkt att kvinnokroppen är ett slagfält: ständigt utsatt för motstridiga intressen. Det är lätt att börja tro att en kvinnokropp per definition innebär ett problem. Kampanj efter kampanj i tidningar och sociala medier har dragit och slitit i den, med goda föresatser, men med den kvardröjande känslan att kvinnokroppen är en anslagstavla där alla som vill får klistra upp sina slagord.

Men att vi är fångar i våra kroppar är verkligen ett av naturens taskigaste trick. Oavsett vad medvetandet tycker om saken är vi dömda att bära det i en kropp, som dessutom kan ha en helt egen agenda – de dagar då kroppen inte fungerar som den borde inser man hur hjälplös man är utan dess samarbete.

 

I Denise Grünsteins bildsvit "Wunder", som nu visas på Galleri Charlotte Lund, framställs kroppen just så: som ett slags bihang av kött att släpa runt på, men inte nödvändigtvis som ett problem. Trots att Grünsteins förvridna kroppsknyten lika gärna skulle kunna extraknäcka som mutanter i en skräckfilm är de mer rörande än äckliga, ja, till och med vackra:

Så här är det att vara människa, tycker jag att de säger. Det här är vad vi får dras med.