Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När Kony blir som Kurtz

Joseph Kony.Foto: STR

Johan Wirfält om Kony-kampanjen

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Plötsligt fyller Joseph Konys namn det sociala medieflödet. Förvånande, tänker jag först, nyheter från komplexa konflikthärdar i Centralafrika når ju sällan bredare publik. Dessutom har Kony, ledare för den ökända rebellgruppen Herrens befrielsearmé, varit försvunnen i gränstrakterna mot Kongo i över 20 år.

Förklaringen är ett nätupprop signerat organisationen Invisible Children. På tre dagar har kampanjfilmen Kony 2012 visats mer än 32 miljoner gånger på Youtube.

Kony – namnet är som ett eko ur Mörkrets hjärta. Så även Joseph Konys metoder. Egen armé av barnsoldater. Stympning av kroppsdelar. Kidnappning och massvåldtäkt som strategi.

Kony kunde vara Kurtz.

Just den kritiken riktar Foreign Affairs (15/11, 2011) mot Invisible Children. Organisationen, skriver tidskriften, manipulerar fakta för att förstärka myten om demonen i djungeln – och stöder den ugandiska armén. Också den råkar vara anklagad för systematiska våldtäkter, och är underställd president Museveni (annars känd för att förespråka dödstraff för "grov homosexualitet").

Att Joseph Kony måste ställas inför rätta vid Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag ifrågasätter ingen. Vägen dit är knepigare än en twitterhashtag, bara.

 

Johan Wirfält

kulturen@expressen.se