När en halkolycka får synvillorna att skena

Akademiledamoten Ellen Mattson är aktuell med romanen ”Den svarta månens år”.
Foto: Kristin Lidell / Albert Bonniers förlag
Amanda Svensson.
Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

När huvudpersonen i Ellen Mattsons nya bok blir avstängd från jobbet förlorar han fotfästet i tillvaron.

Amanda Svensson dras in i den glidande rörelsen från lyrisk realism till ångestdriven absurdism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Akademiledamoten Ellen Mattsons senaste roman ”Den svarta månens år” är en på samma gång märklig och prosaisk historia. Det handlar om åldrande, sjukdom, ett liv som aldrig blev mer än det olevdas innebrunna potential. ”Han hade kunnat göra mer än han gjort, det var summan av hans liv så långt”, som det heter om huvudpersonen David Svartvik – en ensamstående akademiker någonstans mellan medel- och pensionsåldern, bosatt i en hyfsat stor svensk stad med hamn, universitet och bibliotek.

Foto: Albert Bonniers förlag

Tidsmässigt befinner vi oss i en vag dåtid, ett tryggt och puttrigt Astrid Lindgren-Sverige där morska ungdomar heter Torbjörn och Susanne och kommunikation sker via fast telefon eller oannonserade hembesök. Samtidigt finns det något distinkt samtida över Davids predikament – efter en schism med en student, grundad i Davids motvilja mot att krusa inför ett nytt kunskapsparadigm, har han blivit tillfälligt avstängd från sin tjänst på universitetet. Modern cancel culture, med andra ord. Osäkerheten kring när berättelsen egentligen utspelar sig är symptomatisk för romanen som helhet. Det här är litteratur som aktivt arbetar mot en enkel förståelse av verkligheten, som utmanar realismen som idé genom att långsamt sprätta upp dess sömmar. Romanens glidande rörelse från lyrisk realism till ångestdriven absurdism lär tilltala fans av Jerker Virdborg, Marie Hermansson och Tomas Bannerhed.

Vad är då detta som skevar i ”Den svarta månens år”? Mest påtagligt är förstås att David sakta men säkert förlorar verklighetsuppfattningen. Det som står emellan honom och det stora verk om ”Iliaden” han tänkt författa under sitt år av förvisning från lönearbetet är nämligen en frustrerande sömnlöshet. Lägg därtill en potentiell hjärnsjukdom med medföljande synvillor och en halkolycka på en isfläck som får dessa hallucinationer att galoppera. Dessutom en förlorad bok som ett par ungdomar kanske, kanske inte sett två ovanligt långa människor stjäla från honom. Förföljelsemanin är ett faktum.

Detta mörker är förstås inget mindre än döden själv.

Men. Precis som hos ovan nämnda författare ligger det verkligt suggestiva spänningsmomentet i ”Den svarta månens år” inte i det alltmer skruvade händelseförloppet utan i något som är svårare att sätta fingret på. Ett slags mörker som sipprar in mellan textraderna, som när en himlakropp långsamt förmörkas. Detta mörker är förstås inget mindre än döden själv, den svarta gallan som obönhörligt droppar genom livets timglas.

Liksom i ögonvrån lyfter Mattson visserligen fram skönheten i existensen – att få gå gatan fram med ett fång gula tulpaner i famnen! – men från positionen av den som står utanför, som aldrig riktigt hittat in i det liv som så snabbt flyktar. Den konturlösa berättelsen, obehagligt lösryckt från en bestämd tid och plats, spär på känslan av existentiell malaise. Många bra romaner jobbar utifrån de mest slitna av klyschor, och ”Den svarta månens år” lyckas krama några värdefulla droppar ur den kanske slitnaste av dem alla – att det så att säga gäller att carpe diem, innan man blir fast i den eviga natten.


ROMAN

ELLEN MATTSON

Den svarta månens år

Albert Bonniers

198 s.


Amanda Svensson är författare, översättare och kritiker på Expressens kultursida. 



Vill DN bli FN?

https://embed.radioplay.io?id=91212&country_iso=se

Karin Olsson och Magnus Alselind om veckans mediesnackisar: DN:s hybris, Carina Bergfeldts blåsväder och Alex Schulmans hunkiga stand-in. Helena Gissén gästar podden och berättar om hur Löfven snuvades på sin plan.