Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nanna Johansson:
Välkommen till din psykos

Ur Välkommen till min psykos.

Jonas Holmberg: Nanna Johansson framkallar många fniss i sin seriebok Välkommen till din psykos.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Seriebok

NANNA JOHANSSON | Välkommen till din psykos | Galago, 131 s.

Nanna Johansson sorterar skämt- teckningarna i Välkommen till din psykos enligt Sigmund Freuds särskiljning av psyket i överjaget, jaget och detet. Kapitlet "Överjaget" är ett förord från författaren till sig själv, där hon påminner om vikten av att rita snyggt (=många tunna tuschstreck) och inte svära eller skämta om att folk är fula.

Helt teoritroget misslyckas överjaget med att kontrollera de följande delarna. Nanna Johansson ritar inte "snyggt" i den här boken heller, utan Välkommen till din psykos innehåller glad genusbuskis i en stil som kanske bäst liknas vid en småtaskig mellanstadietjej som klistrar gulliga bokmärken i Det andra könet.

Kapitlet "Jaget" är bäst. Johansson framkallar många fniss när hon vänder på sociala konventioner och vrider på medielogiker. Symptomatiskt är att hon återkommande besöker landet upp och ner, där frodiga kvinnor målar av Anders Zorn.

I "Detet" släpps alla hämningar. Det är världens horigaste morfar, äckliga luderhundar, kuk på kyrktaket och en helsida om att den antifeministiska bloggstormaren Pär Ström är, just det, ful. Att kapitlet är ojämnt och ofiltrerat är kongenialt men lite tröttsamt. Inte heller tuschpennor mår bra av total driftsstyrning.