Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Mycket vacker, varm och klok hyllning"

Lotta Lundberg. Foto: daniel Ekbladh Foto: Daniel Ekbladh

Slutscenen i Lotta Lundbergs roman "Timme noll" är en ritual i ett tyskt nunnekloster, där en postulant ikläs slöja och habit som tecken på att hon upptas i konventet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

LOTTA LUNDBERG

Timme noll

Natur & Kultur, 374 s.

Ingrid, en av bokens tre huvudpersoner, gästar klostret och ser plötsligt hur den unga kvinnan möter sin egen mors blick i bänkraden:

"Det stilla mötet tog inte mer än ett par sekunder, men var fullt tillräckligt för att Ingrid skulle falla ner i sig själv och hinna tänka: Hur kan jag vara på två platser samtidigt? Vem är jag? Vad bär jag för namn?"

Den lilla passagen förmedlar något av essensen i "Timme noll", som bärs upp av tre kvinnliga livsöden, tre berättelser, åtskilda i tid och rum, ändå sammanflätade. Författaren Hedwig som försöker återerövra sitt konstnärskap i Berlins ruiner 1945, tonåringen Isa i Uppsala 1983, vars föräldrar har skickat henne till en psykolog, och pensionären Ingrid i Stockholms skärgård 2005, som tvingas ompröva sitt liv och sitt äktenskap.

Romanens fysiskt frånvarande men ändå högst närvarande centralgestalt är Cordelia Edvardson (1929-2012). Gemensamt formar sig de tre berättelserna till en meditation över moderskap, dotterskap, systerskap, men också över människans kollektiva historia av överlevnad.

Ibland blir konstruktionen - lånad från Michael Cunninghams "Timmarna" - en smula övertydlig. Men som helhet är det en mycket vacker, varm och klok hyllning till en av den svenska journalistikens ikoner.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!