Ingrid, en av bokens tre huvudpersoner, gästar klostret och ser plötsligt hur den unga kvinnan möter sin egen mors blick i bänkraden:
"Det stilla mötet tog inte mer än ett par sekunder, men var fullt tillräckligt för att Ingrid skulle falla ner i sig själv och hinna tänka: Hur kan jag vara på två platser samtidigt? Vem är jag? Vad bär jag för namn?"
Den lilla passagen förmedlar något av essensen i "Timme noll", som bärs upp av tre kvinnliga livsöden, tre berättelser, åtskilda i tid och rum, ändå sammanflätade. Författaren Hedwig som försöker återerövra sitt konstnärskap i Berlins ruiner 1945, tonåringen Isa i Uppsala 1983, vars föräldrar har skickat henne till en psykolog, och pensionären Ingrid i Stockholms skärgård 2005, som tvingas ompröva sitt liv och sitt äktenskap.
Romanens fysiskt frånvarande men ändå högst närvarande centralgestalt är Cordelia Edvardson (1929-2012). Gemensamt formar sig de tre berättelserna till en meditation över moderskap, dotterskap, systerskap, men också över människans kollektiva historia av överlevnad.
Ibland blir konstruktionen - lånad från Michael Cunninghams "Timmarna" - en smula övertydlig. Men som helhet är det en mycket vacker, varm och klok hyllning till en av den svenska journalistikens ikoner.