Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Vampyroperan är en hänförande scenshow

Ola Eliasson som Dracula och Elisabeth Meyer i rollen som Mina.
Foto: CARL THORBORG
Joel Annmo som Jonathan i "Dracula".
Foto: CARL THORBORG
Lars Arvidson i rollen som Van Helsing, Jonas Degerfeldt som Renfield, Johan Edholm som Dr. Seward samt Kungliga Operans kör.
Foto: CARL THORBORG
Vampyren måste dö. Sanna Gibbs som Lucy, Johan Edholm som Dr. Seward samt tre figuranter.
Foto: CARL THORBORG

I går hade operan "Dracula" urpremiär på Kungliga Operan i Stockholm.

Gunilla Brodrej ser en spektakulär föreställning som kunde ha innehållit lite mer musik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jösses vilken show! Den stiliserade bataljen i prologen till Victoria Borisova-Ollas "Dracula" är bara en av många specialeffekter som skriver operahistoria. Det är som att scenografen Dan Potra och regissören/ljusdesignern Linus Fellbom gett sig sjutton på att ingen ska behöva sakna något, för det svävas på Kungliga Operan som det aldrig har svävats förr. Och då handlar det inte bara om människor och omänniskor som materialiseras ur skuggorna utan även spjut som inför våra häpna ögon först går till attack och sedan skingras utan att en enda person på scenen har tvingats luftfäkta. Operahögskolorna kan strängt taget lägga ner fäktningskursen och fokusera på mer relevant scenisk gestaltning. 

Allt krut på tekniken

För de kommer kanske inte få så mycket hjälp med den biten i sitt framtida värv. Här har jag den bestämda känslan att regissören lagt allt sitt krut på de avancerade tekniska lösningarna och lämnat över till sångarna att ta ansvar för rolltolkningarna. Vilket ger blandat resultat. 

Men det märkliga är bristen på musik. I alla fall inte i sådan mängd som jag förväntar mig av Victoria Borisova-Ollas, en av våra allra bästa orkesterkompositörer. Jag var helt inställd på att hennes rika partitur och fantasifulla orkestrering skulle komma att upphäva tyngdlagen, på samma sätt som dansaren Lars Bethke gör det i rollen som den demoniska versionen av greve Dracula.


LÄS MER – Gunilla Brodrej hör "Open ground" av Victoria Borisova-Ollas


Borisova-Ollas tycks ha bestämt sig för att ligga lite lågt och skapa teatermusik. Sångarna har många talade repliker och genomkomponerade a capella recitativ, alltså helt utan ackompanjemang. Det är ett intressant, men kanske inte helt lyckat val. Den enda högstämda längre "arian" sjunger Katarina Leoson i början och slutet av operan, som den spökande Elisabetha, greve Draculas första stora kärlek. Inga ensembler, knappt några duetter att tala om. Och ett högt tempo in i nästa scen.

Stort allvar bakom

Flera av de avgörande scenerna mellan Dracula (Ola Eliasson) och Mina (Elisabeth Meyer) ekar ensligt trots att de här sångarna verkligen övertygar vokalt och sceniskt, med stort allvar bakom. Möjligen har Borisova-Ollas velat frilägga sången, men med så starka känslor och kraftfullt scenspråk som här behövs rejäl förhöjning i stället för generalpaus i orkestern – annars är det risk att luften går ur. Och texten av Claes Peter Hellwig och Kristian Benkös skulle behöva en rikare musikalisk språkdräkt för att inte framstå som – blodfattig. Men å andra sidan är det väldigt lätt att hänga med.


LÄS MER – Gunilla Brodrej hör "Golden dances of Pharaohs" av Victoria Borisova-Ollas


Härliga är kompositionerna för kör och orkester, som den kusliga processionsmusiken då Draculas kista baxas in på scenen och pantomimscenerna när vampyrerna förför den stackars Jonathan (Joel Annmo), han som var instängd hos Dracula och aldrig blev sig lik sedan. 

Dör spektakulärt

Sanna Gibbs är perfekt castad för rollen som den djärva Lucy, i turkos klänning, och rött hår som definierar henne som den främmande fågeln, rebellen. Hon dör också på det mest spektakulära sättet. Men vad var det hon sjöng? Jag minns inte.

Sångarna kastar många getögon på dirigenten Karen Kamensek, och om det är för att hon är otydlig eller för att det inte finns något annat att ta fasta på för insatserna vet jag inte, men gissningsvis kommer allt att vara tajtare om några föreställningar. 

Jag är väldigt sugen på att gå tillbaka och kontrollera det. Medan möjlighet ges.


Opera

Dracula

Av Victoria Borisova-Ollas

Regi Linus Fellbom

Kungliga Operan

Speltid 2.25 t.

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.