Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tre nyanser av Stravinsky – fast han har fler

Elina Vähälä var överlägset elegant solist i Stravinskys violinkonsert.Foto: JAN-OLAV WEDIN
Sakari Oramo dirigerar Kungliga Filharmonikerna.Foto: JAN-OLAV WEDIN / COPYRIGHT © JAN-OLAV WEDIN, ALL RIGHTS RESERVED. D
Igor Stravinsky (1882-1971) är föremålet för en pågående festival på Stockholms konserthus.Foto: SVT

Förra året hittades Stravinskys sorgemusik till sin lärares minne.

Lars Sjöberg får höra ett bortglömt verk som Stravinsky själv måste ha saknat.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | KONSERT. ”Stravinskyfestival ”på Konserthuset är en rubrik det borde spraka om, men den här gången känns programmet på Stockholms konserthus något liknöjt och vänsterhänt. Två av de tre standardbaletterna, tre neoklassiska konserter samt det sceniska verket ”Historien om en soldat” utan historia, som ren instrumental svit alltså. Det är lite tunt, man saknar originellare inslag utanför standardrepertoaren, exempelvis Stravinskys seriella experiment från 1960-talet. Bara en spännande upptäckt av ett förkommet ungdomsverk, "Funeral song" ger viss kompensation.

Bortglömt verk

Om ett musikstycke inte har framförts på över hundra år brukar ett framförande oftast förklara varför. Så icke här. Stravinskys sorgemusik till minnet av läraren Rimskij-Korsakov glömdes bort i Sankt Petersburg-konservatoriets arkiv och återfanns först vid fjolårets inventering. Tonsättaren själv var ganska nöjd med stycket och man förstår att han saknade det en smula. Komponerat strax före genombrottet med ”Eldfågeln” är det praktfullt orkestrerat, än med ekon av Tjajkovskij, Wagner, Skrjabin och Rimskij, än med föraningar  av ”Eldfågelns” spelöppning.  Och rent gripande blir det när de skilda orkesterinstrumenten tycks defilera och vördnadsfullt buga sig vid mäster Rimskijs grav. 

 

LÄS MER – Lars Sjöberg om uruppförandet av "Kaddish" av Jacob Mühlrad

Elina Vähälä 

Den barockmusikantiska violinkonserten spelades av Elina Vähälä med den rätta underfundiga torrhumorn och överlägsna elegansen. Stravinskys charm ligger här som så ofta annars  i att det inte skall VARA en violinkonsert utan LÅTA som en. Närmre ett legobygge kan musik inte komma, och man förstår att konserten med sina koreografiska poänger skulle balettifieras, som ”Balustrade” av George Balanchine.

Råa ryska riten

Efter paus kompletterade Sakari Oramo Stravinsky-triptyken med ett "Våroffer", som äntligen lyfte fram den råa ryska riten i stället för den välpolerade symfoniska dikt man alltför ofta undfägnas med. 

En hyllning till bortgångne tonsättaren Ingvar Lidholm, vars musik spelades av Konsertföreningens orkester långt innan den blev Kungliga Filharmoniker, fick inleda med poetiska  ”Aulos” för oboe och engelskt horn, en dialog i suggestivt kolmörker.

Konserten repriseras på lördag. Detta är reklam.

 

Konsert

Stravinskyfestival

Våroffer

Kungliga Filharmonikerna

Dirigent Sakari Oramo 

Elina Vähälä, violin

Stockholms konserthus

Även lördag

Lars Sjöberg är kritiker på Expressens kultursida.