Johanna Rudström (Angelina) och Ole Aleksander Bang (Ramiro). Foto: Sören VilksJohanna Rudström (Angelina) och Ole Aleksander Bang (Ramiro). Foto: Sören Vilks
Johanna Rudström (Angelina) och Ole Aleksander Bang (Ramiro). Foto: Sören Vilks
Tisbe (Karin Osbeck), Dandini (Jens Persson) och Clorinda (Marianne Hellgren Staykov). Foto: Sören VilksTisbe (Karin Osbeck), Dandini (Jens Persson) och Clorinda (Marianne Hellgren Staykov). Foto: Sören Vilks
Tisbe (Karin Osbeck), Dandini (Jens Persson) och Clorinda (Marianne Hellgren Staykov). Foto: Sören Vilks
Styvsystrarna Clorinda och Tisbe (Marianne Hellgren Staykov och Karin Osbeck), Alidoro (Markus Schwartz), Don Ramiro (Ole Aleksander Bang), Dandini (Jens Persson). Foto: Sören VilksStyvsystrarna Clorinda och Tisbe (Marianne Hellgren Staykov och Karin Osbeck), Alidoro (Markus Schwartz), Don Ramiro (Ole Aleksander Bang), Dandini (Jens Persson). Foto: Sören Vilks
Styvsystrarna Clorinda och Tisbe (Marianne Hellgren Staykov och Karin Osbeck), Alidoro (Markus Schwartz), Don Ramiro (Ole Aleksander Bang), Dandini (Jens Persson).  Foto: Sören Vilks
Manskören, där några spelar kvinnor, utanför Don Magnificos butik. Foto: Sören VilksManskören, där några spelar kvinnor, utanför Don Magnificos butik. Foto: Sören Vilks
Manskören, där några spelar kvinnor, utanför Don Magnificos butik. Foto: Sören Vilks
Mezzosopranen Johanna Rudström är lätt att tycka om som Askungen. Foto: Sören Vilks.Mezzosopranen Johanna Rudström är lätt att tycka om som Askungen. Foto: Sören Vilks.
Mezzosopranen Johanna Rudström är lätt att tycka om som Askungen. Foto: Sören Vilks.

På operan får vi fullvuxna lyssna på sagor

Publicerad

 

Att lyssna på en saga med lyckligt slut är kanske precis det vi behöver just nu.

Gunilla Brodrej ser Askungen på Kungliga Operan.

RECENSION | OPERA. På operan är det inte sällan så att en hel salong fullvuxna människor sitter och lyssnar på en barnsaga. Uppklädd och med ett glas bubbel i kroppen serveras naiva berättelser som klätts i odödlig musik och framförs av de yppersta sångarna. Och inget fel i det, men det kan vara bra att påminna om det för ibland uppstår en helt omotiverad respekt för genren.

En stor del av operarepertoaren är ju skapad i en tid då operapubliken hade annat för sig än att sitta tyst och glo. Som att äta och skvallra. Då fick det inte var så djupsinnigt. ”Askungen” av Rossini är förstås det tydligaste exemplet, som bygger på sagan vi alla känner till. Men också Rossinis ”Barberaren i Sevilla”, Mozarts ”Figaros bröllop” och ”Così fan tutte” är operor som egentligen inte är mer komplexa än en burk med läsk, även om de innehåller ögonblick av berörande sentiment. Men det gör ju som bekant barnfilmer som ”Frost” och ”Insidan ut” också. 

Lindy Hume bjuder på magi

En del regissörer fördjupar och problematiserar för att göra verken mer intressanta för en nutida publik, medan andra, som australiska Lindy Hume med sin ”Askungen” på Operan i Stockholm, bjuder publiken på några timmars lättfattligt spektakel. En stunds verklighetsflykt. Och det gör hon med en ung, härlig ensemble med mezzosopranen Johanna Rudström i spetsen i sin första riktigt stora roll på Kungliga Operan (det lär bli flera). 

Hennes Angelina, så heter Askungen i Ferrettis text, är oerhört lätt att tycka om. Även om det bara handlar om en saga måste vi ju tro på vår hjältinna för att engagera oss i hennes resa från mobbad familjemedlem till upphöjd prinsgemål. Och ur den trovärdigheten kommer det lilla extra som gör att vi hänger vid hennes läppar och bara måste veta hur det ska gå. Inte ens iklädd den fantastiska blåsvarta balklänningen tappar hon kontakten med sin roll, flickan av folket. Under så här ekvilibristiska koloraturer är det lätt att fastna i hur duktig sångaren är, men Rudström stannar i rollen och sjunger sig förbi den där prestationskänslan. Och så tycker jag faktiskt att det förhåller sig med nästan hela den sceniskt skickliga ensemblen. 

Dan Potra gjorde Dracula

Scenografen och kostymören Dan Potra (som också gjorde "Dracula") har skapat en dickensiansk miljö för denna uppsättning där Askungen bor med sin familj i en butik full med allehanda pryttlar. Rekvisita från golv till tak i en miljö som för tankarna till ”Oliver Twist” eller för all del ”Harry Potter”. Den elaka styvfadern påminner om Fagin (John Erik Eleby). Handlingen utspelas i England där det finns ett tydligt och uråldrigt kungahus som de flesta kan relatera till. 

Det här är en charmig föreställning utan döda punkter och givetvis har vi Rossinis underhållande och rytmiskt roliga musik att tacka för det. Om man fick önska nåt vore det ett något febrigare driv från Hovkapellet under ledning av Jean-Christophe Spinosi.

Sammantaget är ”Askungen” en smårolig opera för hela familjen. Tyvärr skulle det kosta 1600 kronor om två vuxna och två barn skulle gå tillsammans. Så "Askungen" kommer fortsätta att vara sagostund för fullvuxna. Och kanske är det just det vi behöver just nu. En som slutar med att godheten segrar. Utan en enda problematiserande samtidsmarkör.

 

 

Opera

ASKUNGEN

Av Gioacchino Rossini

Text Jacopo Ferretti efter Charles Perraults Askungen

Regi Lindy Hume

Dirigent Jean-Christophe Spinosi

Kungliga Operan

Speltid 3.05 t.

Gunilla Brodrej är musikkritiker på Expressens kultursida.

 

Läs fler artiklar av Gunilla Brodrej här

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag