Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Musiken är det bästa med ”Vi på Saltkråkan”

Tonsättaren Ulf Björlin efter en konsert med Olle Adolphson 1968.
Foto: Roger Tillberg/TT / TT NYHETSBYRÅN
Tjorven (Maria Johansson) och Båtsman.
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Foto: STOCKHOLMS UNIVERSITET

Hjärnan bakom musiken till ”Vi på Saltkråkan” var inspirerad av Stravinskij.

Axel Englund undrar vilken tonsättare som kommer att få det nya uppdraget.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIK. Det bästa med ”Vi på Saltkråkan” har alltid varit skärgårdens avantgardistiska ljudlandskap. Vad vore väl sommaridyllen om inte Farbror Melkers efterlängtade tystnad bröts av små kantiga oboemelodier? Om inte Båtsman lufsade runt i gräset bland glidande trombonfraser och slagverksfragment?

Hjärnan bakom soundtracket var Ulf Björlin, tonsättare och dirigent född i Stockholm och sedermera emigrerad till USA. Innan han började jobba på Sveriges Radio på 1960-talet hade han studerat vid Pariskonservatoriet för Nadia Boulanger (som var lärare åt bland andra Leonard Bernstein, Astor Piazzolla och Philip Glass). 

Med saltkråkemusiken skrev Björlin för alltid in den europeiska modernismen i den svenska sommaren. När harpa och träblås spelar Bellmans vaggsång med sinsemellan skevande skalor är vi inte långt från Stravinskijs ”Våroffer”. Om Stravinskij påminner också faiblessen för rytmiska asymmetrier: ofta hoppar de folkmusikdansanta fraserna in i udda taktarter. Till och med trallhitten ”Vår på Saltkråkan” klämmer in en femfjärdedelstakt mellan verserna.

Den som kliver av Cinderellabåtarna väntar sig nästan att få höra små fritonala träblåsfraser fladdra i vinden.

I vissa scener har musiken en mer illustrerande roll och är snyggt komponerad till ljudspåret, till exempel när barnens eka driver i dimman och långa toner vävs ihop till mystiska ackord i dialog med mistluren. Eller när Melker jagas av getingar och insektssurret gradvis växer till ett mångstämmigt dissonant drillande.

Idag är förstås också musiken föremål nostalgi och det är lätt att glömma hur radikalt tilltaget var. Den som kliver av Cinderellabåtarna väntar sig nästan att få höra små fritonala träblåsfraser fladdra i vinden. 

När nu SVT ska uppdatera serien till vår tid blir det roligt att se vilken tonsättare som anförtros uppdraget. Kanske Karin Rehnqvist, smålänning som Astrid Lindgren själv? Hennes amalgam av folk- och konstmusikidiom kunde i alla fall utgöra en passande fortsättning på Björlins gärning. Själv skulle jag älska att höra hennes klarinettkonsert ”På andra sidan havet” oroa skärgårdsnattens vågskvalp.


Av Axel Englund

Axel Englund är kritiker på Expressens kultursida och professor i litteraturvetenskap. En av hans senaste böcker är ”Mörkerstråk. Lyrik och musik i det tyska nittonhundratalets skugga” (2020)



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=82901&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.