Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Musiken framkallade deras judiska historia

Ur ”The wolf of Baghdad”.Foto: https://www.thesurrealmccoy.com
Foto: Carol Isaacs.

Carol Isaacs var studiomusiker åt brittiska popartister när hon hittade sin förbryllande historia.

Per Wirtén om en upprättelse för den judisk-irakiska kulturen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När Carol Isaacs hittade en kartong med gamla fotografier från Bagdad förstod hon att det var dags. Hon måste ta itu med sin familjs historia. Med hjälp av vittnesmål, bilder och musik satte hon igång ett minnesarbete. Det verkar ha varit som när en dammlucka brister.

Hon hade växt upp i en av Londons villaförorter. Föräldrarna var judiska flyktingar från Irak. Men vad innebar det? Exiljudar samlades visserligen i deras hem. Vänner försvann i Saddam Husseins fängelsesystem. Men deras gamla kultur gömdes undan. Ingen spelade arabisk musik. Livet var ”engelskt” i varje detalj. Det var gåtfullt.

Isaacs blev så småningom illustratör (också känd som T.S. McCoy) för bland annat The New Yorker och studiomusiker (på dragspel) åt en rad stora brittiska popartister. Men det judisk-babyloniska arvet fortsatte förbrylla henne.

Före andra världskriget levde 150 000 judar i Irak. De flesta i Bagdad. Men på bara några år flydde nästan alla. En minst tvåtusen år gammal kultur ödelades. Hennes föräldrar hade befunnit sig mitt i dramat.  

https://www.youtube.com/watch?v=ZDpoSj67EaQ&feature=youtu.be

I vår kom Isaacs underbara grafiska roman om livet i Bagdad och hur det revs upp av pogromer inspirerade av tyska nazister på 1940-talet. Samtidigt släpptes också en cd där hon med gruppen 3yin (uttalas Ahjin) återvänder till dåtidens musik. Projektet heter ”The Wolf of Bagdad — memoir of a lost homeland”. 

Bokens bilder är enkla, helt utan texter men åtföljda av minnen och vittnesmål från släktingar. Musiken är osofistikerad, lågmäld, melankolisk. Kulturen kan möjligen återskapas, men aldrig återuppstå. 

I Irak förbjöds deras musik eftersom de var judar.

I sina efterforskningar upptäckte hon bröderna al–Kuwaiti, som var stora stjärnor på 1930-talet. Deras sånger spelades på caféer och teatrar i varje stad. De lämnade Bagdad i den stora utvisningsvågen till Israel 1951. I Irak förbjöds deras musik eftersom de var judar. I det europeiskt präglade Israel marginaliserades den för att de var irakier. De försörjde sig som marknadsförsäljare.

För några år sedan hittade den israeliska rockmusikern Dudu Tassa också en gammal kartong. Men i hans fall var den full av dammiga musikband efter hans morfar — en av bröderna al-Kuwaiti. Han blev lika fascinerad som Carol Isaacs. Sångerna var en pusselbit till varför han blivit den han var.

spotify:album:1xgDOa9TfnOH5jQ8Qg1EQr

När han började spela in musiken blev det succé. Och en kulturell upprättelse för den judisk-irakiska kulturen. Hans senaste skiva, ”Hajar”, kom förra året. Tolkningarna är uppenbart inspirerade av Rachid Tahas oförglömligt råa exilrockifiering av det algeriska musikarvet på ”Diwan” (1998), även den ett slags identitetspolitisk handling.

Carol Isaacs och Dudu Tassas sammanfallande projekt är musikarkeologi för att framkalla sin historia, sina missaktade sammanhang. Isaacs beskriver sin hemlängtan till en plats där hon aldrig varit, till ett ”deep home” – ett djupt liggande hem. Jag tror det är en nyckel för att förstå samtiden. Fler och fler européer har ett ”deep home” på någon avlägsen och ofta nedvärderad plats, som ett ärvt minne. Musiken kan rekonstruera hemmet.

 

Bok, cd och dvd

CAROL ISAACS

The Wolf of Baghdad – Memoir of a Lost Homeland.

Bok, cd och dvd

Myriad Edition

 

Per Wirtén är författare och medarbetare på Expressen Kultur. Hans senaste bok är ”Europa, ständigt detta Europa”.