Mobiltelefonen bjuder på hypnotisk brakfest

MUSIKKONSTVERK. ”Brakfesten är över” – så börjar ”Brakfesten”, ett nytt interaktivt allkonstverk för mobiltelefon. Det består av ett antal miniatyrklipp som kombinerar musik, animationer och ibland poesi: användaren får finna sin egen väg genom att klicka sig fram med pilar. Bakom verket står Utopidepartementet, ett kollektiv av musiker, kompositörer, konstnärer och poeter.

Som så mycket annat var ”Brakfesten” planerat som en föreställning, men fick genomgå en kreativ förvandling till digitalt format. Sin titel delar det med Marco Ferreris film från 1973, där tre män begår självmord genom ett överintag av lyxmat. Men här är det fossilfrosseriet det gäller, eller kanske mänsklig överkonsumtion mer allmänt: ”Brakfesten” tar klimatkrisen och dess existentiella hot som sitt tema. Titeln skaver egentligen lite mot verket självt, som är lågmält och meditativt också när det väsnas och myllrar i ljud och bild.

...färgade vätskor rinner och droppar över obestämbara ytor

Animationerna visar allt från organiska former till plastavfall, men ofta går det bara nästan att säga vad det är vi ser. En del är digitala, men de mest frapperande är stop motion-sekvenser där färgade vätskor rinner och droppar över obestämbara ytor. Ormbunksblad och andra växter är återkommande element: ibland som ett skuggspel där de liknar revbenen i en bröstkorg, ibland påminner de om ryggrader på någon förhistorisk livsform. Också musiken har elektroniska inslag, även om akustiska instrument dominerar: ambientsyntar får samsas med långa cellolinjer som sträcker sig över utspridda harpackord, och plötsligt visslar någon ”Que sera sera” till en stompig puls. 

Den gemensamma nämnaren i verket är en känsla av stillastående: segmenten är olika, men vart och ett blir ändå en hypnotisk vilopunkt där animationen sakta kretsar kring en viss visuell form, medan musiken dröjer vid samma klanger eller leker melodiskt över en bordunton. Diktinslagen skyltar ibland lite väl tydligt med sina idéer och tappar då greppet om stämningen. Men det beror förstås också på viken väg man tar. 

...konstnären lämnar ifrån sig en del av sin kontroll till mottagaren.

Idén att låta mottagaren välja sin egen väg genom ett verk är inte ny: det finns åtskilliga exempel, från Julio Cortázars roman ”Hoppa hage” (1963) till de senaste årtiondenas digitala verk. I grunden ligger ofta en vilja att skapa ett öppet verk där konstnären lämnar ifrån sig en del av sin kontroll till mottagaren. 

”Brakfesten” är ett lyckat exempel med många trollbindande detaljer: trots en viss (avsiktlig) spretighet hålls det samman av den täta atmosfären och det ekologiska temat. Det blir ett suggestivt kalejdoskop som är väl värt ett par besök under den månad det ligger uppe.

Av Axel Englund

Axel Englund är kritiker på Expressens kultursida och professor i litteraturvetenskap. En av hans senaste böcker är ”Mörkerstråk. Lyrik och musik i det tyska nittonhundratalets skugga” (2020). 

Lyssna på ”Lunch med Montelius” om Bruce och Baracks podd

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.