Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lika stjärnestrålande glans som originalfilmen

Anne Sofie von Otter, Helena Juntunen och Erika Sunnegårdh i operan "Höstsonaten". Foto: SAKARI VIIKA.
Anne Sofie von Otter och Erika Sunnegårdh som Charlotte och Eva i operan "Höstsonaten". Foto: Sakari Viika.
Anne Sofie von Otter som Charlotte med finska nationaloperans kör. Foto: Sakari Viika.
Anne Sofie von Otter och Erika Sunnegårdh som Charlotte och Eva i operan "Höstsonaten". Foto: SAKARI VIIKA
Liv Ullman och Ingrid Bergman i filmen "Höstsonaten". Foto: SVT

Lars Sjöberg hör en genomtänkt musikalisering av Ingmar Bergman ikoniska drama.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

En vis tänkare har lärt mig, att när allt känns som svårast skall man trösta sig med att det ordnar sig ändå inte. Med en sådan devis för ögonen kan man kanske ana en försoningens ljusglimt över slutet i "Höstsonaten", berättelsen om den försumliga modern som utkräver hämnd på sin dotter för att rättfärdiga sin egen kärlekslöshet. Men lätt är det inte. 

Från början var det en film i Ingmar Bergmans regi med Ingrid Bergman och Liv Ullmann i en gradvis allt furiösare uppgörelse. Lena Nyman bidrog med ett hjärtslitande porträtt av den gravt handikappade lillasystern. Filmen blev så ett flitigt spelat stycke talteater, och att pjäsen skulle hamna på operascenen var väl bara en tidsfråga. 

 

LÄS MER – Lars Sjöberg: Drottningholm fel spelplats för denna Così fan tutte 

Lena Nymans enda begripliga ord

Nu har det hänt. På Helsingforsoperan, till musik av Sebastian Fagerlund, libretto av Gunilla Hemming och omgiven av lika stjärnestrålande glans som originalfilmen: svenska Anne Sofie von Otter och Erika Sunnegårdh, samt Tommi Hakala och Helena Juntunen. Det är den sistnämnda som får ersätta Lena Nymans enda begripliga ord ”Mamma – kom” med en daggfrisk monolog, inbäddad i all den mest förföriska orkesterprakt. Men största uppmärksamheten tilldrar sig förstås de vokala vulkanerna von Otter och Sunnegårdh med sina förmågor att skapa medlidande och indignation med de mest raffinerade medel. Och med tiden kommer säkert orkestern att dämpas en aning så att mor och dotters explosiva talgräl inte dränks. 

Kanske var filmen bättre, kanske inte. I alla händelser var den annorlunda. Och den kom för nära 40 år sedan. Den som varken sett "Höstsonaten" på bio eller teater utan först på operan drabbas säkert av en stor upplevelse. För det här är inte torftigt tonsatt librettotext utan genomtänkt musikalisering, där musiken ofta smyger sig in bakom orden för att förklara vad som verkligen står där eller för att följa den stumt anklagades reaktioner i stället för att accentuera motpartens utfall. 

Luguber Chopin behövs inte

Det lugubra Chopinpreludium med vilket Ingrid Bergmans Charlotte knäcker Liv Ullmanns Eva lyser med sin frånvaro, maktspelet framgår med all önskvärd tydlighet ändå. Och Anne Sofie von Otters Charlotte har med sig en hel kör, till en början hennes entusiastiska publik, senare, då inbäddad i de skönaste höstfärger, med bittert vivel på favoritens moral och karaktär. Drömspelet får ersätta originalets krassare realism.

 

LÄS MER – Lars Sjöberg: Komiken skiner över Oscar Wildes opera

 

Dirigenten hette John Storgårds, regissör och scenograf Stéphane Braunschweig, och för min del får de gärna fortsätta med det hur länge som helst. Och vad gäller den fullfjädrade operadebutanten  Sebastian Fagerlund  – har han aldrig funderat på  ”Persona”?

Den som varken orkar eller hinner resa till Helsingfors kommer i alla fall att hitta "Höstsonaten" på www.theoperaplatform.eu. Senare i höst. 

 

Opera

Höstsonaten

Av Sebastian Fagerlund

Regi Stéphane Braunschweig

Dirigent John Storgårds

Finlands nationalopera, Helsingfors

Speltid 2.5 t.

 

Lars Sjöberg är musikkritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!