Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hög stämning och högljudda hostningar

Baiba Skride och Kungliga filharmonikerna.Foto: Nadja Sjöström
Sakari Oramo och Kungliga filharmonikerna.Foto: Nadja Sjöström

Stockholms konserthus öppnar säsongen med uruppförandet av Victoria Borisova Ollas violinkonsert.

Gunilla Brodrej försöker minnas det efter Bruckners fyra.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är nåt smittande med stämningen i Stockholms konserthus när Filharmonikerna spelar Bruckners fjärde symfoni. Musikerna ler. Stämledarna briljerar. (Även publikens skamlöst högljudda hostningar smittar, vilket är mindre kul). 

Några glänser alldeles särskilt, som de sällsamt samspelta altfiolerna, och valthornen, med Markus Maskunitty i spetsen. Det är just valthornet som, liksom från fjärran, tar oss in i Bruckners enorma musikaliska landskap. Och sen blir det, som man brukar säga, åka av. 

För Bruckners fjärde symfoni är spännande från första till sjuttionde minuten under Sakari Oramos ledning. Han träder fram som en gudabenådad Brucknerdirigent. (Dessutom får han stopp på de eskalerande hostningarna genom en syrlig kommentar i uppehållet mellan andra och tredje satsen.) Så ska man gå och höra en enda symfoni i Stockholm i höst så varför inte välja denna på Konserthuset på lördag. Gäller även nybörjare. Filmmusiken till Star Wars hade nämligen inte varit densamma utan Bruckner så här finns chans till igenkänning.

Han träder fram som en gudabenådad Brucknerdirigent.

Konsertkvällen börjar dock med uruppförandet av ”Dracula”-tonsättaren Victoria Borisova Ollas första violinkonsert. Ett verk som inleds makligt vaggande, likt jättars gång. Violinsten Baiba Skride snirklar sig in och fortsätter, än med sträva och aggressiva staccaton, än med virvlande dansrörelser, lekfulla pizzicaton och melankoliska portamenton. 

Orkestersatsen är kryddad med gongar, harpa, celesta och klockor. Verket är inspirerat av sagan om ”Svansjön”, den hamnskiftande prinsessan och hennes följe. Och somliga sekvenser är både drömska, sagolika och smärtsamma som handlingen i Tjajkovskijs balett, men ställer till det lite. Man sitter och letar med öronen. Ibland är det bättre att inget veta om inspirationskällor och bara låta fantasin fara i väg vart den vill. 

Nykomponerade verk blir till parenteser som alltför snabbt bleknar bort i minnet.

Solisten Baiba Skride visar upp hela sin imponerande provkarta av färger, klanger och färdigheter. Att jämföra med Bruckners arkitektoniska mästerverk är både fel och orättvist, men nu är det en gång så att konserthus i allmänhet inte kan låta bli att programlägga så att stackars nykomponerade verk blir till parenteser som alltför snabbt bleknar bort i minnet. 

Och det är ju synd på så rara ärtor. 

Konsert

Victoria Borisova-Ollas ”A portrait of a lady by Swan Lake” för violin och orkester (uruppförande)

Anton Bruckner Symfoni nr 4 ”Den romantiska”

Kungliga Filharmonikerna

Solist Baiba Skride

Dirigent Sakari Oramo 

Stockholms konserthus, P2

Även 21 september

 

Lyssna på konserten i P2 Live 

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressen Kultur.