Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En upplevelse långt utöver det vanliga

Cameron Carpenter. Foto: Stockholms konserthus

Cameron Carpenter har flyttat ut orgeln från kyrkan.

Gunilla Brodrej får en unik upplevelse i Stockholms konserthus.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONSERT | RECENSION. Nej, orgeln är inte instrument uppfunnet av Gud eller kyrkan även om den numera är intimt förknippad med bröllop och begravningar. Redan vid gladiatorspelen i antikens Rom användes en sorts vattenorglar. Det har jag lärt mig i en intervju med organisten Cameron Carpenter som gärna inskärper att han är ateist. 

 

 

Han har både bildligt och bokstavligt baxat ut orgeln från kyrkan och blivit orgelmusikens mest flamboyanta representant. Och skickligaste. Milda makter! I går framträdde denne ekvilibrist på Stockholms konserthus med musik av Bach, Wagner, Skriabin, Vierne – och sig själv. 

En egen orgel

Carpenter har alltså en helt egen orgel som han turnerar med. Han ville ha samma förutsättning som en violinist, ett eget instrument att känna utan och innan. Det låter galet, men det är ingenting med Carpenter som är normalt, han har låtit specialbygga en femmanualig digital turnéorgel, en orglarnas Tesla, med vad som låter som närmast oändliga dynamiska och klangliga möjligheter. Till orgeln hör 48 högtalare, förstärkare och en dator som är utställda på scenen. I mitten sitter Carpenter i svart, uppflugen på sin orgelpall, nästan som spindeln i ett nät och låter händer och fötter fara över klaviaturerna.

Sluter man ögonen, det måste man nästan för att vila sig en stund från hans teatrala spelskicklighet, förvandlas Stockholms konserthus till en enorm katedral. 

Ljuvlig kitsch

Orgeln kan få fram de djupaste bastoner, och de krispigaste övertoner. Hans egen musik tar mig med på en närmast psykedelisk upplevelse, som gränsar till ljuvlig kitsch.

Om preludierna av Bach ibland kantrar mot effektsökeri är Passacaglian och fugan i c-moll suveränt sammanhållen till en rent makalös upplevelse. Man blir hypnotiserad av undervattensupplevelsen i Viernes "Naïades". Och förd till teatern genom Förspelet till "Mästersångarna i Nürnberg" – Cameron Carpenter är en ypperlig arrangör.

Efter drygt två timmar inklusive tre extranummer av Bernstein, Sousa och Erroll Garner tackar han för sig och turnerar vidare. Vi står liksom kvar här fortfarande och undrar vad tusan det var som hände. I morgon kväll spelar han på Konserthuset i Uppsala. Grattis ni som bor där.

 

Konsert

Cameron Carpenter orgel

Johann Sebastian Bach Preludium A-dur för orgel BWV 536

Johann Sebastian Bach Preludium och fuga D-dur för orgel BWV 532

Louis Vierne Final ur Orgelsymfoni nr 1

Johann Sebastian Bach "In dulci jubilo" ur Das Orgelbüchlein BWV 608

Johann Sebastian Bach Fransk svit nr 5 G-dur, version för orgel arr Cameron Carpenter

Louis Vierne "Naïades" för orgel

Richard Wagner Förspel till "Mästersångarna i Nürnberg", version för orgel arr Cameron Carpenter

Johann Sebastian Bach Fantasia och fuga g-moll för orgel BWV 542

Aleksandr Skrjabin Sonat nr 4 Fiss-dur, version för orgel arr Cameron Carpenter

Cameron Carpenter Improvisationer I - III

Johann Sebastian Bach Passacaglia och fuga c-moll för orgel BWV 582

Extranummer:

Leonard Bernstein Uvertyr till "Candide", version för orgel arr Cameron Carpenter

John Philip Sousa "The Stars and Stripes Forever", version för orgel arr Cameron Carpenter

Erroll Garner "Misty", version för orgel arr Cameron Carpenter

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör för scenkonst på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!