Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En musikalisk miljörörelse har nått huvudstaden

David Björkman och Kungliga filharmonikerna. Foto: Jan-Olav Wedin
Iris Alexandrov Klum Mattias Alexandrov Klum Foto: Jan-Olav Wedin
Foto: YLWA YNGVESSON

Konstnärsparet Mattias och Iris Alexandrov Klum är del av en musikalisk miljörörelse.

Hanna Höglund upplever deras allkonstverk på Konserthuset i Stockholm.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | KONSERT. Samma dag som konstnärsparet Mattias och Iris Alexandrov Klum gör sin första ”Vågorna”-konsert med Kungliga filharmonikerna lobbar Mattias Alexandrov Klum i en debattartikel i Expressen för att tillsätta en svensk vattenminister. 

Med estetik och praktik jobbar den musikaliska miljörörelsen som nu har nått Stockholm.

Bön om regn

På andra platser har den pågått ett tag - brittiske tonsättaren Jonatan Dove åkte på expedition till Arktis smältande isar för flera år sedan och skrev musik för att förena barn inför framtidens miljöhot. Violinisten Patricia Kopatchinskaja är miljöaktivist. Efter den rekordtorra sommaren 2018 uruppfördes Karin Rehnqvist-stycket ”Day is here!” i Småland med en bön om regn och Helsingborgs symfoniorkester har infört flygstopp. 

Snart ett år efter de senaste skogsbränderna träffar ”Vågorna” rätt i den värsta klimatångesten.

Det fina är att miljöärendet samtidigt lyfter musiken – två nyare svenska verk, Brittens ”Four sea interludes”, det göttaste ur ”La Mer” – till nya nivåer. 

Musiken är stor

Människan är liten här, musiken stor. Andrea Tarrodis ”Camelopardalis” gör sig utmärkt till myllrande vattendroppar projicerade på storskärmen över scenen. Mattias Alexandrov Klum lyssnar in Mälarisen i en av konsertens finaste videofilmer synkad till orkestermusik ur Brittens ”Peter Grimes”. Det kommer ögonblick när det mest blir tonsatt natur-tv också - ”här kommer vimpelfisken” – och så Kamran Inces gälla träblås i stycket ”Hot, Red, Cold, Vibrant” på det. Lite för många kärlekspar i motljus och talade texter som inte riktigt bär.

Men så får det lov att vara när två konstformer, den klassiska musiken och videokonsten, sträcker sig mot varandra och söker något nytt. 

Man kan undra över poängen med att skicka musiker för att titta på polarisen. Är det, som Greta Thunberg skulle säga ”tillräckligt radikalt”? 

När vi genom konsten skapar berättelser, mening och en riktning åt misströst, hopp och ilska - ja. 

För nog är det väl det vi alltid haft den till.  

Konsert

Vågorna

Andrea Tarrodi ”Camelopardalis”

Kamran Ince ”Hot, Red, Cold, Vibrant”

Antonín Dvorák Ur Symfoni nr 9 ”Från nya världen”

Arvo Pärt ”Cantus in memoriam Benjamin Britten”

David Björkman ”Ritornell”

Benjamin Britten Ur Fyra havsmellanspel ur ”Peter Grimes”

Claude Debussy Ur ”La mer”

Kungliga Filharmonikerna

Dirigent David Björkman

Iris Alexandrov Klum

Mattias Alexandrov Klum

Stockholms konserthus

Speltid 1.5 t.

Även 13/4

Hanna Höglund är kritiker på Expressen Kultur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!