Kerstin Avemo som Leticia i "The Exterminating angel". Foto: Camilla WintherKerstin Avemo som Leticia i "The Exterminating angel". Foto: Camilla Winther
Kerstin Avemo som Leticia i "The Exterminating angel". Foto: Camilla Winther
Foto: Camilla WintherFoto: Camilla Winther
 Foto: Camilla Winther
Sine Bundgaard och Morten Grove Frandsen i ett incestuöst ögonblick. Foto: Camilla WintherSine Bundgaard och Morten Grove Frandsen i ett incestuöst ögonblick. Foto: Camilla Winther
Sine Bundgaard och Morten Grove Frandsen i ett incestuöst ögonblick. Foto: Camilla Winther
Sopranen Sine Bundgaard i "The exterminating angel". Foto: Camilla WintherSopranen Sine Bundgaard i "The exterminating angel". Foto: Camilla Winther
Sopranen Sine Bundgaard i "The exterminating angel". Foto: Camilla Winther
Kerstin Avemo i "The Exterminating angel". Foto: Camilla WintherKerstin Avemo i "The Exterminating angel". Foto: Camilla Winther
Kerstin Avemo i "The Exterminating angel". Foto: Camilla Winther

En mordängel drabbar stora scenen på Det Kongelige

Publicerad

Det här borde vara årets operaupplevelse.

Gunilla Brodrej ser Thomas Adès opera "The exterminating angel" på Det Kongelige i Köpenhamn.

RECENSION | OPERA. Ibland undrar jag om jag tycker om opera. Det händer när jag blir snuvad på den där perfekta sammansmältningen av teater, musik, scen och kostym som opera kan vara. 

Förutsättningarna är perfekta för brittiska Thomas Adès hajpade opera "The exterminating angel" på Det Kongelige i Köpenhamn. Lokalen magnifik. Danskarnas nationalopera har tronat på Holmen i hamnen sedan 2005 och för en stackars stockholmare från det kulturella u-landet Sverige med sin krisande akademi och söndervittrande operahus är det varje gång samma chockerande känsla av högkulturell satsning att komma hit.

Luis Bunuels kultfilm

Och här har det alltså för några veckor sedan varit skandinavisk premiär för operan som bygger på Luis Bunuels kultfilm med samma namn från 1962 och ryktet går att detta ska vara någonting i hästväg. "Ska man se en föreställning i år så är det denna", skrev New York Times om premiären på Metropolitan förra året. Verket är en sambeställning från Salzburger Festspiele (där den hade urpremiär 2016), Metropolitan Opera i New York, Royal Opera house i London (där Anne Sofie von Otter spelade Leonora och John Tomlinson doktorn) och Det Kongelige Opera.

Höjdkonstnären Avemo

Det är operans regissör, tillika filmregissören, Tom Cairns som har skapat librettot tillsammans med kompositören Thomas Adès, och de här båda herrarnas respekt för Bunuel har nog legat lite i vägen för kreativiteten. De lägger sig mycket nära den märkliga berättelsen om en grupp superande högborgerliga personer som tvingas kvar på bjudningen av en osynlig kraft. Det är redan sent när gästerna kommer, de har varit på operan och anländer i sällskap med kvällens stjärna, sopranen Leticia (här spelad av den osannolika höghöjdkonstnären Kerstin Avemo). Serveringspersonalen har redan sjappat, kanske anade de oråd, men maten är förberedd. Sällskapet gör ansatser att gå hem när timmen blir sen, men ingen klarar av det. De blir kvar in absurdum och börjar mer och mer uppträda som djur i bur. Vattnet tar slut, kläderna går sönder. Snart kommer de kasta sig över varandra och över de stackars får som också vistas i byggnaden. 

Mörkt larm

Sällskapet kommer inte loss från rummet, de hindras av en psykisk vägg, och den suggestiva musikaliska väggen, som erupterar ur orkestern när gästerna försöker röra sig ut genom Hildegard Bechtlers scenografiska portal, är verkligen en av operans viktiga tre ben. Den andra är Leticias hysteriska soprankoloraturer och den tredje de mardrömslika orkestermellanspelen. Slagverk är utplacerade såväl i orkesterdiket som bakom publiken vilket skapar ett mörkt malande larm, som ökar i styrka och påminner om de häftigaste partierna i vissa orkesterverk av Adés. 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Vi alla älskande som försöker nå varandra

 

Över huvud taget är jag mer tagen av de orkestrala finesserna i operan än de vokala. Solisterna är strålande, men man kan i ärlighetens namn knappt hålla reda på dem. Morten Grove Frandsens högblanka countertenor står ut förstås. Men de korta insatserna gör att ingen av rollerna riktigt får fäste i den här utpräglade ensembleoperan. Adès opera "Stormen" (2004) var ett mycket mer drömskt, märkligt och fantasifullt sceniskt verk. Kändes modernare. Den här sitter, trots uppdateringen, fast i den surrealistiska 1960-tals-estetiken.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Something to remember you by, Kjerstin Dellert

 

Det är också svårt att urskilja den engelska texten och om man ska kunna följa den får man lämna scenen med blicken för att läsa textremsan uppe vid taket. Så hur gärna jag än vill älska detta, hur fantastisk musiken än är med dess mardrömsinstrumentation som jag inte ens kan gå in på för det blir för nördigt, finns det ett hinder i vägen för upplevelsen. Ett som det inte går att ta sig förbi. En upplevelsens mordängel.

 

Opera

The Exterminating angel

Av Thomas Adès

Libretto Thomas Adès och John Cairns efter Luis Bunuel och Luis Alcoriza

Regi John Cairns

Dirigent Robert Houssart

Det Kongelige Opera, Köpenhamn

Speltid 2.35 t.

Gunilla Brodrej är musikkritiker på Expressens Kultursida.

Läs fler texter här.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag