Makalöst soundtrack till ett klot i obalans

Filmprojektion bakom Sveriges Radios symfoniorkester.
Foto: MICKE GRÖNBERG
Anders Hillborg.
Foto: Mattias Ahlm, Sveriges Radio.
Anders Hillborg tackar Sveriges Radios symfoniorkester.
Foto: MICKE GRONBERG SVERIGES RADIO
Hannah Holgersson, sopran framför Sveriges Radios symfoniorkester.
Foto: MICKE GRONBERG SVERIGES RADIO

Anders Hillborg komponerar musik som får publiken att gråta. 

Lars Sjöberg har aldrig hört maken till klangformationer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

De båda begreppen ”intet” och ”evigt” kan vi inte fatta. I begynnelsens kaos  fanns ingenting, inte ens tomhet, smaka på det. Och evigheten sedan, en tid utan ände. Knappt har ”Ewig, ewig” i Mahlers "Das Lied von der Erde" hunnit förklinga förrän Östersjöfestivalen presenterar en annan sång om jorden, en från skapelse till nutid  – "Aeterna", ett icke helt färdigställt filmiskt dokupoem av Jesper Kurlandsky och Fredrik Wenzel till storvulet partitur för soli, kör och orkester av Anders Hillborg


LÄS MER – Lars Sjöberg: Operaoratorium på avvägar


Nytt må så vara men ändå inte särskilt originellt. För 34 år sedan skapade Godfrey Reggio sin epokgörande dystopi "Koyaanisqatsi" om jorden i obalans, ledsagad av Philip Glass minimalistiska malande, prisbelönad och omdiskuterad. Det var väl inget större fel på Glass och hans eviga treklangsarpeggion, men postmodernisten Hillborgs musik gör att "Aeterna" känns på alla vis rikare, vackrare och mera sensuell. 


Hanna Holgerssons stämma

Hillborgs svaga sida är ju annars att han tycks älska alla instrument och röster intill promiskuitetens gräns, men här känns hans kärlek helt kongenial. Inte minst i "Aeternas" sista halvtimme där en nattlig färd över ljusen i Peking (?) tolkas av svirrande klangformationer jag aldrig hört maken till och inte begriper hur Esa-Pekka  Salonen kunde tämja med sådan bergfast säkerhet. Eller senare där Hanna Holgerssons stämma svävar så paradisiskt vackert och där Hayk Hakobyan med sin armeniska ”duduk” blåser verkets höjdpunkt som river hjärtat ur bröstet på publiken.

Men vad visade filmen just då, när vi satt med tår i ögonvrån och klump i halsen? Minns inte, nyss glömt. Kanske själsmördande fiskförpackning enligt löpande band-principen. Nej, det var tidigare. Kanske nöd och lyx i Kapstaden, kåkstad kontra golfbana. Det är så med musiken, den tar loven av bilden. Och däri ligger problemet med att ge sådana här audio-visuella samproduktioner en värdig och evig framtid.  


Uruppförande

Anders Hillborg    

Aeterna

Sveriges Radios Symfoniorkester

Radiokören

Hannah Holgersson, sopran

Hayk Hakobyan, duduk 

Dirigent Esa-Pekka Salonen

Film Jesper Kurlandsky och Fredrik Wenzel

Östersjöfestivalen, Berwaldhallen

Här kan du lyssna på Hillborgs "Aeterna"

Lars Sjöberg är musikkritiker på Expressens kultursida.