Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det ekar lite tomt över hela staden

Lolo Elwin i ”Måndagsbarn”. Foto: Micke Sandström
Anna Åström i ”Nöjd”. Foto: Micke Sandström

Veronica Maggios sånger framför på en teaterkonsert i staden där hon växte upp.

Gunilla Brodrej blir nykär i låtskatten men saknar den röda tråden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATERKONSERT. En teaterkonsert baserad på Veronica Maggios musik låter som en sympatisk idé. Jag föreställer mig en mamma, en bror, några ex, fester, vemod, bakfylla, uppbrott. En självbiografisk och kanske till och med geografisk tråd att spinna mellan sångerna. Maggio är ju bygdens dotter.

Och stämningen i salongen sjuder av kärlek redan innan allt börjar. Hitsen kommer, ”Jag kommer”, ”Dumpa mig”, ”Satan i gatan”. Men man måste kunna sin låtkatalog utan och innan för att tyda programmet där ingen av låtarna presenteras med sin rätta titel. Oklart varför. Upphovsrättstjafs?

Saknar stråkarna

Fem skådespelare sjunger 17 låtar och ett utmärkt husband ledda av kapellmästaren Joakim Dominique spelar live på scen. Hade man fyllt på lite i mellanregistren hade jag kanske fått ståpäls. Kanske är det bara en mixerbordsfråga men nu saknar jag stråkarna, och de snygga souliga arren från original-Maggio. 

Det är fint att alla de sjungande skådespelarna, utom Lolo Elwin (”Måndagsbarn” och ”Havanna mamma”) inte verkar mycket äldre än 20. Om jag ska nämna en av dem måste det bli Anna Åström, hennes röst är som varma blänkande silverkulor. I en klass för sig.

Sång på sång

Men var finns den bärande idén? Vilken är den övergripande berättelsen? Det är låtar lagda efter varandra, i scenografiska tablåer. Sång på sång helt enkelt. Färgglatt, roligt, underhållande, trevligt, javisst. Men också lite vilset emellanåt. Det är svårt att tänka bort känslan av ett ambitiöst elevuppspel. Och det är inte de sjungande skådespelarnas ansvar utan Mikaela Ramels.

Kort sagt ekar det lite tomt ”över hela staden”. Och det beror på att man nöjt sig med en illustrerad konsert. Man har litat på det hjärta som bultar genom Maggios låtskatt, och inte bemödat sig om att fylla tomrummet efter själva Veronica med själfull scenkonst. Det vill säga med någonting som hon inte hade kunnat göra bättre själv.

Teaterkonsert

Eka över hela staden

Regi och urval Mikaela Ramel

Scenografi och kostym Zofi Lagerman

Musikansvarig Christopher Dominique

Kapellmästare Joakim Dominique

Koreografi Hea Ekstam

Dramaturg Jonas Bernander

Ljus Anders Ekman

Mask Ella Carlefalk

Uppsala stadsteater

Speltid 1.15 t.

Gunilla Brodrej är musikkritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.

Lyssna på sista avsnittet av podcasten Lunch med Montelius ”Skampålar på Nybroplan”.