Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är svårt att hitta sorgens gyllene kärna

Jacob Mühlrad har skrivit ett körverk till sin morfars minne. Eva Dahlgren syns i bakgrunden.Foto: OLLE SPORRONG
Jacob Mühlrads "Kaddish" hade premiär igår.Foto: OLLE SPORRONG
Jacob Mühlrad fick ett fint stipendium från Micael Bindefelds stiftelse i början av året.Foto: OLLE SPORRONG
Jacob Mühlrad tar emot applåderna efter konserten.Foto: Arne Hyckenberg

Berwaldhallen hade två utsålda hus på en dag med uruppförandet av den omsusade Jacob Mühlrads "Kaddish".

Lars Sjöberg tycker inte att resultatet nådde upp till de höga förväntningarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIK | RECENSION. Det finns en drabbande scen i Hans Alfredsons sorgearbete efter Tage Danielssons död,  ”Jim och piraterna Blom”. Döden i gestalt av den jovialiske Kolavippen besöker faderlöse Jim, som är cementerad av sorg. Kolavippen opererar honom och plockar ut ”sorgestenen” ur hans bröst, en blytung tingest, som är bara skönt att bli av med. Men i stenen finns sorgens lilla gyllene kärna. Och den ska tillbaka igen, som ett dyrbart implantat.

Jag tänker på Jim och hans sorgesten när jag hör unge Jacob Mühlrads "Kaddish" uruppföras i Berwaldhallen. Här finns hela tiden hans salig morfar andligen närvarande (farfar enligt Berwaldhallens illa korrekturlästa programhäfte), en överlevare som värdigt burit sorgesten och kärna, värd en Kaddish, bönen för de hädangångna. 

I liturgin inflikas klipp ur morfaderns motsträviga minnen av Auschwitz och Bergen-Belsen, och det står åter ganska klart att ännu en företrädare för tredje generationens överlevare visserligen bär sin sorgesten men saknar förmåga att hitta den gyllene kärnan. Det handlar om att i skapandet, vare sig det rör sig om bildkonst, litteratur eller musik försöka återberätta det oberättbara.  

Radiokören.Foto: ARNE HYCKENBERG

 

LÄS MER - Jacob Mühlrad: "Det kändes som att jag skulle skickas fram till giljotinen" 

Kompositören Jacob Mühlrad

Mühlrad  komponerar skickligt för kör, det visade han redan i fjolårets ”Nigun”. Men därifrån till att bli en av vår tids mest lovande unga tonsättare eller som hos "Malou" i TV4 "en ny Mozart" (!) är steget omätligt. Mühlrads Sommar-program som låtit P1-lyssnarna plötsligt stifta bekantskap med en livslevande seriös tonsättare av det slag som annars förvisas till P2 är den enda anledning jag kan tänka mig till att Berwaldhallen lyckas prestera två utsålda hus på en och samma dag.

Jag tycker inte att "Kaddish" lever upp till eventuellt högt ställda förväntningar. Det är helt enkelt ingen väl sammanhållen komposition, den saknar den överblick och distans som paradoxalt nog skulle föra lyssnaren närmre ämnet. Att något måste berättas är ingen garanti för det konstnärliga resultatet. 

Och jag undrar vad Eva Dahlgren hade där att göra, försedd med mikrofon bland 32 körsångare ur världseliten och utan speciellt minnesvärda solistiska inpass. Vem som helst ur kören hade gjort uppgiften mera övertygande men hade säkert ändå inte förmått dra fram Mühlrads "Kaddish" ur skuggan av starkare verk på förintelsetemat – Arnold Schönbergs ”En överlevande från Warszawa”, finalen till Dmitrij Sjostakovitjs pianotrio och György Ligetis "Requiem".

 

LÄS MER - Jacob Mühlrad hyllas för verk om Förintelseöverlevare 

Den unge Bach

Mühlrads verk stod inte ensamt på programmet. I den en gång mycket unge Bachs ”Actus tragicus” stannade Sofia Niklassons överväldigande sopransolo längst i minnet. Ernst Kreneks ”Lamentatio Jeremiae profetae” (eller lyckligtvis bara ett par satser därur) fastnade inte alls annat än som representant för riktigt tråkig, strikt 40-talstolvton. Vem myntade ordet jeremiad? 

Mersmak väckte däremot lettiska Maija Einfeldes ”Lux aeterna”, inte minst för att hon lät ana ett hoppets ljus i dödsskuggans dal. Även om detta ljus inte är något som undfås oss förrän - kanske - på andra sidan.

 

Konsert/Uruppförande

Jacob Mühlrad

Kaddish

Radiokören

Berwaldhallen, Stockholm

Lars Sjöberg är kritiker på Expressens kultursida.