Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

De här orkesterverken är fortfarande sensationer

Herbert Blomstedt har Lidholm i sina händer.
Foto: Arne Hyckenberg
Ingvar Lidholm i fonden bakom Sveriges radios symfoniorkester.
Foto: Arne Hyckenberg
Foto: Privat.

Dirigentnestorn Herbert Blomstedt tolkar Ingvar Lidholm i Berwaldhallen.

Anna Bjermqvist hör makalös orkestermusik under en av två hyllningskonserter till tonsättarlegendaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Varning!” utbrister hedersdirigent Herbert Blomstedt och pekar på det partitur som hålls upp för allmän beskådan. Han som skrivit partituret hette Ingvar Lidholm och skulle ha fyllt 100 år 2021. Lidholm tillhörde den radikala tonsättargruppen Måndagsgruppen och är en av Sveriges viktigaste tonsättare. Radiosymfonikerna hyllar hans konstnärskap genom en storslagen jubileumskonsert i Berwaldhallen. 

Verket som dirigenten skämtsamt varnar för heter ”Poesis”. Blomstedt, som själv presenterar konserten från pulten, påtalar att stycket inte innehåller en enda normal rytm. Inte heller återfinns någon normal harmoni eller något som ens kan likna en melodi. Ändå är det musik. Musik som tränger sig på, besvärar, överraskar. Musik som berör. Det är just det som är essensen av Lidholms musik, trots att den annars aldrig är sig lik. Den egenartade komponisten befann sig i ständig förnyelse, så som alla duktiga konstnärer gör. 

Stilstudie av kontrabasisterna i Radiosymfonikerna.
Foto: Arne Hyckenberg

Radiosymfonikerna lockar in publiken med ”Toccata e Canto”. Stämmorna talar med varandra, som om de diskuterade något oerhört intressant. ”Ritornell” är desto brutalare. Här introduceras tolvtonsmusik, men på ett personligt vis snarare än matematiskt.

Att konserten skulle genomföras under ledning av Blomstedt var givet. Han kan skickligt utläsa partiturets teknikaliteter, men förstår också vad Lidholm ville med sin musik, på ett sätt som är närmast rörande att bevittna. Orkesterverken var sensationer vid uruppförandet och Radiosymfonikerna visar att så fortfarande är fallet. 

Den komplexa musiken testar inte bara musikerna, utan även instrumenten. I Lidholms värld är sandpapper ett instrument, kontrabasisten solist, piano något som spelas med armbågarna. I detta fall bedrivs armbågsspelandet av den lysande Johan Ullén. Genom att slänga sig över tangenterna åstadkommer man ingen vidare precision, den ekande klangen blir unik varje gång. 

Johan Ullén vid flygeln.
Foto: Arne Hyckenberg

När konserten slutligen landar i ”Kontakion” är musiken nästan skräckinjagande. Men allt som är hårresande har också ett syfte. Trots flera brutala, närmast hotfulla, passager av vibrerande dissonanser och slagverk som dånar likt ett åskväder, återkommer ögonblick av mjuka insatser, om än ett fåtal trånande toner. 

Den påträngande musiken utsätter publiken för andnöd men Lidholm skrev samtidigt musik med en otvivelaktig värme som snabbt kommer till undsättning. En gråtande fagott i kontrast till orkesterns obehagliga vrål bildar oaser av ömhet. Blomstedt beskriver det som stiltje efter stormen. Utan stormen, hur ska vi kunna känna tacksamhet över att den passerat? Så är Lidholms makalösa orkestermusik.


Konsert

BLOMSTEDT TOLKAR LIDHOLM

Herbert Blomstedt, hedersdirigent

Malin Broman, konsertmästare

Johan Ullén, piano

Sveriges Radios Symfoniorkester

Speltid 1.45 t.

Berwaldhallen, Stockholm

Konserten spelas in av SVT


Av Anna Bjermqvist


Anna Bjermqvist är musikskribent.


De kommer sondmata Lisa Nilsson

https://embed.radioplay.io?id=102825&country_iso=se

PODCAST. Kulturlivet har fått nog, Martina Montelius ofrivillige halvbrors nya självbiografiska roman leder till en fantastisk idé. Dessutom: Gunilla Brodrej tittar konstigt på Lars Lerins nya tv-serie.