Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Anne Sofie von Otter har fått ett eget rike

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Förlusten av Benny Fredriksson känns närvarande på Örebro konserthus.

Hanna Höglund ser en strömmad konsert i ett annorlunda och förtrollande ljus.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I SVT-dokumentären ”Benny och Kulturhuset” sjunger Anne Sofie von Otter först en fanfar för ett tamt marsvin. Sedan berättar hon om maken Benny Fredrikssons sista tid i livet. 

Efter det är det svårt, nästan omöjligt, att inte tolka in hennes personliga förlust när man hör henne sjunga kompositören Mikael Karlssons nya sångcykel ”So we will vanish” tillsammans med Svenska Kammarorkestern, i den strömmade konserten med samma namn. 

I tre sånger specialskrivna för von Otter förs vi till botten av Nordsjön och den sjunkna landmassan Doggerland, sedan till bushfire-fåglarnas Australien och ett träd på ön Sankta Helena som inte går att rädda till livet. 

Handlar det om klimatkrisen? Pandemin? Benny Fredriksson? Ett konstnärskap som von Otters öppnar för alla tolkningarna och fler därtill och det går inte att slita blicken från hennes ögon där på scenen i Örebro konserthus. Speciellt inte i Bengt Gomérs förtrollande ljussättning som gör allt lite verkligare än verkligt. Inte riktigt svartvitt och inte riktigt vanligt heller. 

...klassiska långa linjer, subtil popgestik, stark story.

New York-baserade Karlsson, känd bland annat för musiken till spelet ”Battlefield” och det långvariga samarbetet med koreografen Alexander Ekman placerar sig mitt i det romansrike som numera kan kallas ”von Otter-genren” – klassiska långa linjer, subtil popgestik, stark story. Här är textförfattaren Royce Vavrek och orkesterarrangören Michael P. Atkinson minst lika viktiga som komponisten. 

Äventyret utspelar sig mitt emellan sång, ord och instrumentering, i hur flöjternas trapetsartister svingar sig från ljusaste register till beslöjade altstämmor, inte olikt hur von Otter låter sin röst förvandlas. Och kanske mest vågat i det här sammanhanget – låter sig låta lite, lite åldrad.  

Det här är en konsert som med strömmade mått mätt är en lyxproduktion. Stjärnskottet Johan Dalene kommer in och river av Mendelssohns violinkonsert i e-moll. Rovfåglar i kuslig närbild och svallande vågor projiceras på fondväggen och i tonmeistern Thore Brinkmanns händer låter det bra om varenda stämma i Svenska Kammarorkestern, Sveriges internationellt mest högprofilerade orkester med jag vet inte hur många Promsturnéer bakom sig (tre). 

Det här är ett gäng musiker som efter drygt tjugo års Beethovenspel med Thomas Dausgaard är så självgående att jag inte är säker på hur mycket den ultrajovialiske dirigenten Michael Collins egentligen behövs där på pulten – von Otter dirigerar ändå sig själv – men han ser i alla fall ut att ha trevligt och de med honom. Och det är en inte oviktig del av charmen i konsertens sista tredjedel, Beethovens åttonde symfoni, där första satsen gång på gång hakar upp sig och aldrig riktigt vill sluta. 


Konsert

”So we will vanish”

Felix Mendelssohn Violinkonsert i e-moll, op. 64

Mikael Karlsson (musik) Royce Vavrek (text) ”So we will vanish” 

Ludwig van Beethoven Symfoni nr 8, op. 93

Medverkande 

Anne Sofie von Otter mezzosopran

Johan Dalene violin

Svenska kammarorkestern

Dirigent Michael Collins 

Örebro konserthus

Se konserten HÄR 


Hanna Höglund är kritiker på Expressens kultursida.




Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.